MENY
En dag i somras när vi softade i sittbrunnen på vår segelbåt Operah, frågade Tomas mig vad jag önskar mig mest av allt i världen. Jag fick inte svara fred på jorden eller att all cancer ska utrotas, utan något speciellt som jag önskar i
mitt hjärta. Då önskar jag att få åka på yogaretraet till Costa rica med Malin Berghagen, svarade jag snabbt och på min 50-årsdag blev min önskan verklighet. Nu är jag här på troligtvis en av världens vackraste platser, Santa Teresa, efter 16 timmars
flygresa och 6 timmar med buss på kringelikrokvägar genom byar, berg och djungel. Vilket äventyr, jag ska villigt erkänna att jag har haft mycket pirr inför den här resan, skräckblandad förtjusning och jag har flera gånger frågat mig om det är helt
genomtänkt att förflytta sig till Centralamerika för att Yoga och meditera. Nu har jag svaret, Ja - det är helt genomtänkt och troligtvis en av de häftigaste upplevelserna i mitt liv. Hitills. Första yogapasset hade vi ett par timmar efter att vi
kom och då stod jag på händerna för första gången i mitt yogaliv. Mäktigt. Vi avslutade med meditation på stranden och njöt av solnedgången medans de sista surfarna tog sina brädor under armen och gick hem.
Vaknade i morse 05.30, Soraya som äger Soleil där vi bor, stod och skar färskt frukt och det doftade nybryggt kaffe i hela huset. Vi gick ner till stranden och körde ett träningspass med vår dansinstruktör Tess och hennes man. Roligt och tufft,
vi var bra uppvärmda till yogan 8.00. Förlåt, kan inte låta bli, här är min frukost idag, en avokadotoast med poscherade ägg, smakade helt gudomligt. The Bakery, lägg det på minnet för du vet aldrig när du kommer till Costa rica och vill äta en
alldeles speciell frukost.
Vi är ett störtskönt gäng som har det väldigt roligt tillsammans, mycket skratt och spännande historier blev det vid poolen innan det var dags för första danspasset. Entusiasmen var begränsad, men när vi väl kommit igång gick det knappt att få
stopp på oss, vi hade så galet roligt! Mycket tack vare Tess Merkel, en helt fantastisk danspedagog och glädjespridare. Avrundade dagen på stranden och njöt av solnedgången som var precis lika storslagen som kvällen innan. Jag åt en fisktacos
till middag på ett litet hak alldeles nära där vi bor, enkelt och alldeles underbart gott.
Just det, vem packar med en möglig tomat i handbagaget? Jag fyllde i min tulldeklaration och lovade dyrt och hederligt att jag inte har med mig över 100.000 USD, att jag inte bär på någon smittosam sjukdom samt att jag absolut INTE har med mig
något livsmedel, frukt eller grönsaker. Såklart jag inte har, det är förbjudet. Jag och Tomas brukar titta på ett program som heter Gränsbevakarna i Australien och fasas över alla dessa människor som får böter och åtutas för att de bär med
sig frukt och grönsaker från sitt hemland. När jag kommit igenom passkontrollen väntar ytterligare en röntgen av allt bagage. Det står en stor skylt som förtydligar att det är straffbart att föra in färsk frukt eller färska grönsaker. Men
jag oroar mig inte, eller borde jag det? När jag kommit till hotellet känner jag en märklig lukt från mitt handbagage, det luktar otrevligt. Jag lyfter ur några resehandlingar och ser då att det har runnit något på dem, något som luktar illa.
Jag plockar ut allt ur min väska och hittar en möglig tomat till min stora förskräckelse. Vad i allsindar kommer denna ifrån, frågorna snurrar och jag känner mig förvirrad. Är någon ute efter mig tänker jag, men värst av allt är att jag är
en smugglerska, fy så smutsigt. Jag lindar in den mögliga tomaten i en servett från resturangen på hotellet och trycker sedan ner bevismaterialet i en kaffepåse som finns på hotellrummet. Jag smyger sedan ut i den blåsiga och mörka natten,
hittar en papperskorg en bit bort på gatan där jag slänger den mögliga tomaten. Jag pustar ut, men frågan kvarstår om vem som packar ner en möglig tomat i en helt oskyldig kvinnas handbagage.
Bevismaterial - jag kan bara säga att ni ska vara glada över att detta inte är en doftblogg!
0