En räkmacka är aldrig fel

Att inte läsa sin almanacka kan bli en glad överraskning, semesterfeelingen lever vidare, längtan är en positiv kraft och koalabjörnen har fått en stor plats i mitt hjärta.
Jag har en fantastiskt fin almanacka där jag skriver ner alla viktiga möten, saker jag behöver få gjort och allt roligt vi planerar att göra. Om jag inte skriver ner det i almanackan är risken stor att jag inte kommer ihåg. Den här veckan fick jag insikten om att bara för att jag skrivit ner allt viktigt innebär inte det att jag kommer ihåg att läsa vad det står i almanackan och det blev en riktigt glad överraskning som bjöd på ytterligare en seglats med Operah den här helgen.
 
 
Jag skrev i min blogg för ett par veckor sedan att vi nu får vara överens om att hösten börjar nalkas och att ett bevis på det var att jag mönstrade på Operah för sista gången för den här säsongen, men jag ljög. Förlåt, jag var lyckligt omedveten om det och lyckan över helgens seglats är obeskrivlig.
 
Jag fortsätter klamra mig fast vid semesterfeelingen genom att läsa mysiga böcker, precis så som jag gör när jag är på semester och det fungerar. Känslan sitter där klockrent! Nu har jag läst andra boken av Christoffer Holst "Blå blå höstvågor" där vi följer Cilla Storm som nu avancerat från skvallerreporter till kriminalreporter och det passar ju bra på tanke med att morden står som spön i backen på den lilla skärgårdsön Bullholmen där hon har sin kolonilott. Den här gången sker mordet på ett nyöppnat Spa på Bullholmen och en riktigt obehaglig historia klaras upp tack vare Cilla och kolonilottsgrannen Rosie som är pensionerad polis.
 
 
Camilla Davidssons böcker "Liten tvåa med potential" och "I fikonträdets skugga" är två böcker med skyhög myshetsfaktor. Första boken följer vi Sofia och hur hela hennes liv vänds upp och ner när hantverkaren Arvid kommer in i hennes liv för att bygga om hennes lilla tvåa. Samtidigt i livet skiljer sig Sofias föräldrar då hennes pappa träffat en betydligt yngre kvinna och ska få barn tillsammans med henne. Den fristående fortsättningen "I fikonträdets skugga" får vi följa Sofias mamma som skapar ett nytt liv efter sin skilsmässa, en resa som går bland annat via en avkrok på Gotland där hon ärvt sin mammas gamla mjölkbutik. Nu fick ni lite lästips som förhoppningsvis kan bjuda på en avkopplande känsla av semester.
 
 
Den här veckan har jag och Tomas fått längta efter varandra då våra arbetssituationer krävt att vi behöver vara på olika geografiska platser här på jorden och så kommer det att vara en hel del framöver. Då är längtan en positiv kraft. Längtan är att uppskatta varandra med starka och äkta känslor som växer och finns inom oss när vi inte är tillsammans. Det är lättare att längta efter en Piggelinglass eller en påse ostbågar till exempel som oftast finns att tillgå i närmaste Pressbyrå eller motsvarande kiosk. När vi längtar efter en person som vi är van att alltid få ha runt omkring oss är det knepigare. Då kan vi bara vänta och längta tills vi äntligen får ses igen. 
 
Under veckan har koalabjörnen tittat in i mitt liv några gånger genom inslag på tv och fått en stor plats i mitt hjärta. Den här lilla gosebjörnen sover 18 timmar per dygn, lever på giftiga eukalyptusblad och låter som en mistlur.  De tillbringar den mesta av tiden i eukalyptusträden och forskningen visar att de kramar träden för att det har en kylande effekt. De är alldeles för kräsna för att dricka vatten, de dricker aldrig aldrig vatten, istället utvinner de den livsviktiga vätskan från eucalyptusbladen. I Australien där koalan håller till finns över 100 olika arter av eukalyptus, men det är bara 3 - 4 olika sorter som de äter.
 
 
Jag vet inte vad det är med den här björnen men jag bara älskar den och jag blir alldeles varm i själen när jag tittar på den här bilden och känner total avkoppling, harmoni och en livsnjutningsfaktor på ca 10 000.
 
Om en stund ska jag njuta av en vacker tur med Skärgårdsbåten här från Ingmarsö in till stan. Tomas seglar vidare med Operah tillsammans med våra kursdeltagare ytterligare några dagar så tills vidare får vi längta och räkna dagarna tills vi ses igen.
 
Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
 
 
 
 
 

Karin

Hej vad fint!
Jag hade koala-moment själv igår, eftersom vi leker gissa djuret vid matbordet.
❤️Gulle, Vilket gosedjur!!🥰
Fint skrivet om kärlek och Tack för boktipsen!!

Svar: Tack så mycket Karin ♥️ Gissa djuret är perfekt middagslek 👍🏻!
En räkmacka är aldrig fel

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress