En räkmacka är aldrig fel

Jag sprider skratt och glädje i trafiken, kärlek på jobbet och självplock jordgubbar del 2.
Under sommaren bor vi i huset i Skärgårdsstad för det mesta, det är många fördelar med det. Den största fördelen är förstås att få vistas i ett underbart hus med vacker trädgård ca 200 meter från havet. Den största nackdelen är att jag behöver köra bil varje dag och det blir nästan 10 mil dagligen, det ger inte så många stjärnor på miljöhimlen det vill jag lova. Men nu är det såhär och det är bara att tugga i sig. Varje morgon rullar jag iväg 06.30 och har med mig nybryggt kaffe och en knäckis med ost, alltså det är SÅ gott! Jag lyssnar på P4 Radio Stockholm och får min morgondos av nyheter blandat med trafikrapportering och en underbar blanding av ny och äldre musik. Det är en ganska trivsam tur men ibland känner jag att medtrafikanterna hetsar, stressar och alstrar dålig karma i sitt brutala körsätt. En dag bestämde jag mig för att försöka lätta upp stämningen i trafiken, tänk om jag åtminstone kan få en medtrafikant att vinka och se glad ut. Jag bestämde mig för att klä ut mig lite för att muntra upp stämningen på vägsträckan mellan Skärgårdsstad och Solna Strand, jag hittade ett glasspapper som är från en strut och den fick bli en rolig näsa, satte på mig halmhatten som ligger längst bak på hatthyllan och så målade jag mina läppar röda. Klart, nu kan jag sprida skratt och glädje i trafiken, och det gjorde jag. Alla medtrafikanter jag passerade vinkde jag till och vid rödlysen försökte jag möta blicken med föraren i bilen bredvid, flera skrattade och några gjorde tummen upp.
 
 
Så enkelt och så roligt, jag tror att jag ska utveckla det här konceptet.
 
Flera kollegor är på semester nu och det innebär en ökat ansvar för oss få som är kvar och kämpar. Ett exempel på det är att vi behöver hjälpas åt att äta upp fruktkorgen som levereras varje måndag med frukt för nio personer och den ska nu delas på 5 personer. Vi kämpar, min kollega Åsa har tagit flera initiativ och fixat fruktsallad som hon serverat med vanilla Bourbon glass och kolasås, jättegott! Jag bestämde mig för att kuckli-mucka massa frukt och bjuda kollegorna på en riktig vitamin-kick serverat med en stor portion kärlek, det blev mycket uppskattat och vi alla kunde utföra många underverk den dagen.
 
 
Många har hört av sig och undrar hur det går med min jordgubbsodling och när självplocket öppnar och jag kan meddela att det går bra, allt går i rätt riktning. I veckan handlade jag jord som min son Oskar informerade mig om att vi behöver samt en större kruka. Första gången i mitt liv jag handlar jord på Ica, första gången jag handlar jord över huvudtaget. Jag är väldigt angelägen att den här plantan ska få det bra i väntan på att själva jordgubbslandet blir klart, det är en modersplanta som behöver extra mycket kärlek och omsorg.
 
 
Nu har den fått flytta in i en större kruka och den visar sin tacksamhet omgående genom att leverera en stor röd jordgubbe som snart är klar för att skördas. Jag har något stort på gång.
 
 
I torsdags var vi på avskedslunch, en tung och allvarlig tillställning men med inslag av mycket skratt, kärlek och glädje. Min fantastiska jobbfruga har bestämt sig för att lämna kontoret på Solna strand och gå vidare. Hon lämnar "bara" kontoret och kommer att arbeta som fristående rådgivare hos oss på Lavendla, det är tungt förstås och vi började att bearbeta vår separationsångest med en braklunch på Matilde i Sundbyberg tillsammans med våran Hassan.
 
 
En ljuvlig lunch, en sådan som man vill att den aldrig ska ta slut och vi gjorde vårt bästa för att så skulle ske. När vi mumsat i oss lax, köttbullar och en pizza gick vi till Thelins café intill och beställde in dessert, kaffe, glass och chokladbiskvi.
 
 
 
Livet går vidare, en jobbfruga är alltid en jobbfruga och inte ens döden kan skilja oss åt. Vi kommer inte att ses varje dag på kontoret men vi kommer garanterat att ringa varandra flera gånger om dagen. En gång jobbfruga, alltid jobbfruga, så enkelt är det. Den här lunchen kommer jag att minnas länge, något helt utöver det vanliga & tack Hassan för att du tog med oss på en extra ordinär lunchdessert. Har sagt det tidigare, säger det igen - alla borde ha en Hassan!
 
Ozzy hörde av sig i fredags och undrade om han kunde hänga med ut till Skärgårdsstad under helgen, inga problem sa jag, du är alltid välkommen. 
 
 
 
 
Vi har myst på en solvarm klippa, Ozzy har gnagt på pinnar, tittat på båtar som passerat och badat tassarna och magen. Typ kärringdop, vill inte simma men gör ett snabbt dopp. 
 
 
Ozzy är cool, men vi är så olika. Idag när vi låg på vår solvarma klippa somnade jag till, hörde Ozzy prata lite som han ofta gör. Jag vred på huvudet och såg en stor huggorm ringlar sakta mot oss för att göra sällskap. Ozzy brydde sig inte, jag fick panik som jag svalde, nu behövde jag tänka smart. Ormen ringlade mot Ozzy som vilade lugnt, ringlade vidare över handduken och hade en respektlös attityd. Jag sa åt den att ringla åt andra hållet, men den brydde sig inte. Jag tog Ozzy och flyttade en bit bort medans ormen ringlade vidare vart den nu skulle. Jag sa till Ozzy att nu går vi hem, jag kan inte garantera vår säkerhet här längre. Ozzy var cool, han brydde sig inte utan tänkte nog att allt blir alltid bra. 
 
 
Såhär bra avslutade vi kvällen, med en vegansk blåbärspaj gjord av nyplockade blåbär som Oskar & Maggie plockat på Finnhamn. Tack Oskar och Maggie, det var en gudomligt god paj och en väldigt fin avslutning på helgen.
 
Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.