En räkmacka är aldrig fel

En efterlängtad resa till pappa Willy, mitt andra vardagsrum i Göteborg, en berusad ost och huller om buller på Hebreiska.
 
Längtan är en supekraft som vi aldrig får underskatta. Tvärtom, vi borde lära oss att använda den här otroliga kraften på ett mer klokt sätt. Jag har toklängtat efter att få åka ner och träffa pappa Willy. Varje kväll när jag har gott och lagt mig så har jag tänkt att i morgon när jag vaknar är jag en dag närmare tills jag får träffa pappa igen, det har gett mig en varm och glad känsla. Jag kan också känna stark längtan till nästa Yoga-pass, en speciell maträtt eller någon spännande händelse jag bokat in och ser fram emot. Pirret som längtan ger är en gudomlig känsla som jag tycker om att få bära med mig och jag tänker ofta på vad längtar jag efter.
 
 
Det här längtar pappa Willy efter varje lördag, en grön prinsessbakelse. Det går inte att ta miste på hur nöjd han ser ut.
 
Det är spännande tider på många olika sätt och vis. På tåget ner till Göteborg satt jag i Zoom-möten med mina kollegor och det fungerade hur bra som helst. När jag kom fram behövde jag sätta mig att arbeta rätt omedelbart och gick då till mitt andra vardagsrum som jag har här i Göteborg. Det är hotell Pigalle som är en riktig pärla. Skön inredning, fantastisk personal och de har lyckats skapa en stämning som gör att kreativiteten bara flödar.
 
 
Här har jag ett av mina kontor i Göteborg, ska jag vara helt ärlig är det här mitt absoluta favoritställen i Göteborg. I den här fönsternischen har jag utfört massor av genigaliska arbetsuppgifter och även haft möten med både kollegor och träffat nära vänner. Som igår till exempel träffade jag Fia, en av mina närmaste vänner som jag kännt i 38 år.
 
 
Det är alltid lika roligt att ses och få prata ikapp oss från där vi var senast då vi sågs. Fia och jag har upplevt väldigt mycket roliga och tokiga saker genom åren. Hon är klok, smart, rolig, orädd och får mig alltid att skratta även om vi pratar om tuffa och smärtsamma saker i livet. Alla borde ha en Fia. 
Tack Gode Gud att jag har fått bli begåvad med så fina vänner.
 
Pappa Willy och jag har gjort en djupdykning i ostdiskarna i Saluhallen som vi har myst med om kvällarna. Pappa vill ha hårda ostar och gärna sådana som svettas och stinker. 
 
 
Jag är uppvuxen med framför allt Danska stinkbombsostar som Havarti och Gamle Ole, ju värre de stinker desto godare smakar de. Nu hittade jag en ny stinkande Dansk ost, som heter Onkel Kras och den gick inte heller av för hackor.
 
 
En annan upplevelse i ostdisken var en berusad ost, något jag aldrig tidigare stött på. Hur hanterar man en sådan, kan den bli full och galen eller blir jag full och galen av att äta den? Oklart.
Jag frågade ostbiträdet men hon förstod inte riktigt vad jag menade och erbjöd mig att smaka. Jag avstod.
 
 
Men så här ser den ut om du vill prova på en berusad ost, berätta gärna för mig om din upplevelse.
 
Flera har hört av sig till mig angående den Hebreiska meningen som Oskar delade med sig av och som jag gjorde en egen och fri tolkning utav. Jag förstår att ni gärna vill veta vad Tohu va - vohu betyder och nu skall ni få en förklaring av Oskar.
 
 
Han skriver till mig att Tohu va-vohu i den svenska översättningen av mosebok 1 är "öde och tomhet" men "huller om buller" skulle tekniskt sätt kunna funka också då det i kontext beskriver hur jorden var innan Gud skapade ljus. Alltså var jorden huller om buller.
Tack Oskar för den här underbara kunskapen!
 
Nu börjar klockan närma sig 18.00 och då vill pappa Willy ha ett glas svalt bubbelvin så det innebär att jag får tacka för mig för den här veckan.
 
Ikväll när jag går och lägger mig längtar jag extra mycket efter Tomas som är i Kroatien för att köra kurs i två veckor ombord på vår fina båt Agrippa.
 
 
I morgon när jag vaknar är det en dag närmare tills vi ses.
Vad längtar du efter?
 
Mycket käller och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.