En räkmacka är aldrig fel

Vi planerar sommarens ledigheter med semesterkänsla, våren är en bluff och min man har förvandlats till en robot med elegant metallickänsla
Jag är en kvinna som blir väldigt nedstämd när våren kommer. Jag vet inte vad det är men jag blir bara så ledsen och tung i sinnet. Det är något med det där starka ljuset som gör att det drar igång någon slags kemisk process i min kropp som lever fullständigt rövare. Inte förrän kvällen kommer och mörkret börjar falla lugnar sorgsamheten ner sig och jag får känna mig som vanligt igen. Våren ger en känsla av höga förväntningar av att alla ska vara glada och lyckliga, fåglarna kvittrar, solen skiner, studenterna sjunger, krokusarna blommar och alla är kära, Så är det inte i min värld.  Jag tycker att naturen är brun och ful, krokusarna tilltalar mig inte ett dugg och innan alla gator är sopade blåser grus och damm runt och svider i ögonen och små sandpartiklar knastrar i munnen. Så för mig är våren en buff. Tack och lov behöver jag inte lida så länge, den här perioden är ytterst begränsad och under den tiden gäller det att bromsa sig ur sin uppförsbacke och hitta roliga och mysiga stunder som muntrar upp själen.
 
Ett sådant tillfälle var på arbetet under veckan då vi planerade våra ledigheter i sommar med en känsla av semester. Jordgubbar, blåbär, glass, bubbel och så var semesterplanen spikad.
Helt underbart, nu längtar jag varje dag till semestern och till vår lägenhet på Teneriffa. 
 
 
Det finns flera sätt att pigga upp sig på när man är vår-deppig. Jag fick äntligen mitt efterlängtade sms från Blodgivarcentralen om att mitt blod är helt fantastiskt bra och att de vill väldigt gärna att jag kommer och lämnar blod så fort jag bara kan. Vilken grej, jag blev jätteglad och kände lyckan bubbla i mig när jag läste sms:et.
 
 
Helt otroligt, tänk att jag gick till blodbussen och bekämpade mina inre demoner och att nu är de helt desperata att jag ska komma och ge blod! Nu återstår det bara att brotta ner ytterligare några demoner och äntligen få bli blodgivare på riktigt. Stort. Men lyckan blev kort, när jag kom dit visade det sig att mitt blodtryck var något för högt och att jag behöver ett godkännade från min husläkare. Jag var ändå rätt upplyft efter besöket på blodcentralen, jag fick träffa flera trevliga personer som arbetar där, de bjöd på en fin smörgåsbuffé med ett gudomligt gott fröknäcke. Jag rekommenderar alla av hela mitt hjärta att besöka Blodcentralen vid Skanstull, eller vilken Blodcentral som helst, det är ett lätt och sätt att göra skillnad. Nästa vecka ska jag träffa läkaren och hoppas då få ordning på blodtrycket så jag äntligen kan börja min blodgivarkarriär, längtar redan efter det goda fröknäcket.
 
När jag är uttråkad och inte riktigt vet vad jag ska göra kan det hända att jag ägnar en liten stund åt onödigt vetande. Vad ska man ha det till? Jag har ingen aning, men det roar mig ibland. Till exempel kan man få vet att den Grekiska nationalsången har 158 verser och med största säkerhet finns det ingen levande människa som kan alla utantill, det är fysiskt omöjligt att slicka sig själv på sin armbåge, hajar är immuna mot cancer och att myggan har 47 tänder. 
Jag har också fått reda på att alla klockor som är med i reklam visar alltid tiden tio minuter över tio, för då ser klockan glad ut och folk vill köpa den. 
 
 
 
Detta bekräftade även min vännina Charlotte, hon är klockansvarig för Jarl Sandin i Göteborg. Idag på sitt instagram avslutade hon med #tioövertio och nu vet vi alla vad det betyder. Glad klocka folk vill köpa. Vi ska förresten träffas idag och det roliga är att den här träffen bokade vi in via ett telefonsamtal, ett vanligt hederlig samtal.
 
Nu är det högsäsong för vårrustning av alla båtar som ska ner i vattnet inför stundande seglingssäsong, vi har ganska mågna och en är väldigt stor. Tomas har under veckan börjar fixa med Operah våran 50 fots Beneteau, och då gäller det att verkligen känna och se framför sig alla underbara seglatser som väntar för det tar sin stund att skrapa, slipa och måla.
 
 
Det är ett tufft jobb, skrovet är ungefär 42 kvadratmeter och det är inte någon direkt ergonomiskt ställning man utför arbetet i.
 
 
Nu ser hon ut såhär, Tomas har skrapat och slipat bort den blåa färgen och eftersom det är oklart vad den färgen består av är marken täckt med en presening så inga miljögifter försvinner ner i myllan. Det här har dock inneburit att min man sett ut som en smurf när han kommit hem, men allt eftersom dagarna går har han överått till att se ut som en robot med elegant metallickänsla. Alla Åkersbergabor som handlade på Coop i fredags hade möjlighet att uppleva metallicrobot på shopping.
 
 
 Nästa vecka kommer troligtvis att bli jätterolig. Jag har ingenting inplanerat mer än yogan och de är just de här helt öppna veckorna som brukar bjuda på roliga överraskningar. Eller, kan det vara så att det är jag som bjuder andra på överraskningar?
 
Återkommer om det, tack för att du tog dig tid att läsa.
Over and out.
 
 



Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress