MENY
12 juli 2020
Vad snopen jag blev i fredags när jag stod på Centralen för att ta tåget till Göteborg och gjorde den otäcka överraskningen att tåget går från Stockholm Södra.
Prisa Gud för pendlen som snabbt kunde ta mig dit.
Några andra passagerare som också var helt förvirrade för att deras tåg inte skulle gå från Centralen fick den glada överraskningen att deras tåg skulle avgå från Flemmingsberg.
Jag kan säga att de hade inte en chans att hinna med sitt tåg.
Vi ställde oss frågan: Vad vill universum kommunicera med oss med det här?
Det är oklart, vi frågade värdinnan på Centralen men hon visste inte heller och vi får finna oss i att leva i ovisshet. Andas Marie, sa jag till mig själv, livet är vackert med sina små spratt som sätter guldkant på tillvaron om vi bestämmer oss för det. Så har jag bestämt i alla fall.
I did it, jag hann med tåget och pustade ut när vi började rulla iväg mot Göteborg.
Note to self, läs alltid på biljetten varifrån tåget går i god tid, för även om det står Stockholm när jag bokar så finns det numer många olika stationer som avgången kan ske. Ta aldrig en avreseplats för given, en sanning att bära med sig i livet.
Det skulle inte dröja särskilt länge tills jag skulle bli snopen igen. På väg hem till pappa Willy gick jag in i Saluhallen och köpte två lyx-räksmörgåsar på pappas favoritställe. När jag sedan stod på hållplatsen och väntade på spårvagnen gick botten ur påsen där räkisarna låg och räkisarna trillade ner på gatan huller om buller. Som tur var låg de packeterade i plast och vi kunde njuta av våra räksmörgåsar trots denna katastrofala händelse.
Underbara Saluhallen, det är en speciell känsla att få handla här.
Bevismaterial med hål i påse och räksmörgåsar på gatan. Oflyt typ.
Lördagen började jag med att ge mig av på Stomatoltandkräms-jakt åt pappa Willy, det är bara den tandkrämen han kan använda och naturligtvis är han rätt ensam om det vilket betyder att i princip ingen affär i Göteborg tillhanda håller den i sitt sortiment. Efter sju butiker lyckades jag hitta fyra tuber med Stomatol på Ica Focus och att bara ta sig dit var ett äventyr i sig. När jag kom till Korsvägen som är en gigantisk buss- och spårvagnsknut i Göteborg visade det sig att hela Korsvägen var borta, puts väck, bara ett stort hål och en enorm byggarbetsplats. Det blev en ordentlig walk about för att ta sig till Ica Focus, men vad gör man inte för pappa Willy när han befinner sig i ett Stomatol-kritiskt läge?
Misson completed.
För att förgylla pappas tillvaro köpte jag med mig hans absoluta favoriträtt, kalvlever Anglais från restaurang Kometen som är en av Leif Mannerströms före detta flaggskepps krogar här i Göteborg. När jag ändå var i farten beställde jag en snitzel som han fick äta till lunch dagen efter.
Själv beställde jag en portion med köttbullar som var helt fantastiskt god och med det här vill jag säga att om du inte kan komma till restaurangen, låt då restaurangen komma till dig.
Man kan säga att vi åt lunch på Kometen i lördags och då är ni förstås väldigt nyfikna på vad vi festade loss på till middag? Det blev ett stort lass med jordgubbar med glass och svalt bubbelvin.
Det här är pappa Willys melodi, och jag kan lova att vi blev mätta och belåtna på två liter jordgubbar, en halv liter vaniljglass och en halv liter kola med havssaltsglass.
Till dessert fick pappa Willy Zooma med Oskar och Alec, det gillade han mycket.
En annan härlig händelse som inträffat den här veckan är att jag fick ett viktigt meddelande på en lyktstolpe. Det här är en företeelse som jag började observera för säkert tio år sedan, någon i Stockholm klistrar upp små etiketter på lyktstolpar med budskap av varierande karaktär. Ibland skriver vederbörande under med namnet Folke och jag har blivit helt kär i dessa små meddelanden och stannar alltid till för att fota och spara med mig dem. Nu är det länge sedan jag hörde av något från Folke, men i tisdags vid Fridhemsplan dök det upp en hälsning.
Gör nåt fint, såklart att jag ska göra det. Jag började fundera och kom på att Monika som är community manager på Uma där vi sitter och arbetar, gör ett fantastiskt jobb och det ska jag hylla henne för. Det känns som att göra nåt fint. Monika fixar allt, hjälper mig och de andra med datorer som trasslar, telefoner som krånglar, hon löser alla möjliga och omöjliga situationer som uppstår med ett leende. Varje tisdag bjuder hon på en frukostpåse med croissant, yogurt och frukt. Hon sprider en härlig energi och skapar en gudomligt trivsam stämning, det ska jag berätta för henne. Innan jag gick på min semester i fredags gav jag Monika en bukett rosor, en liten flaska bubbel och skrev ett kort med min uppskattning. Hon blev superglad för att inte tala om hur superglad jag blev när jag såg hennes lycka, man blir glad av att göra någon glad, tänk gärna på det lite oftare.
Två andra personer som med största säkerhet också passerat den här lyktstolpen är de två piloter som ritade ett hjärta på himlen med hjälp av sina flygplan för att skicka hjärta till alla nu under coronan.
Det är också att göra något fint.
I morgon ska jag och Tomas göra något fint, kl. 06.00 lyfter vi mot Teneriffa, det tycker vi känns fint.
Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
0