frusandstrom.blogg.se - En rapport från karantän på Teneriffa och en hemlig bedårande liten trädgård med avocadoträd

Det är en märklig känsla att vara i ett land som är satt i karantän. Vi hängde inte riktigt med i svängarna på att karantänen trädde i kraft redan vid midnatt i lördags, vi hade hört att det skulle gälla från måndag kl. 08.00. Men nu är det som det är och jag kan bara tacka vår lyckliga stjärna att vi har en stor terrass att vara på och ett kök där vi kan laga mat, så vi har det bra trots omständigheterna, väldigt bra faktiskt.

Det är skönt att folket här inte har några tendenser att hamstra och tömma hyllorna i affärerna. Här finns det mesta i matväg och massor med toalettpapper så det känns tryggt. Igår hittade jag ljuvliga jordgubbar och sallad i min favorit-supermercado och idag köpte jag stora fina avocado.

Här är min favoritaffär dit jag ofta går och handlar. Den är liten men vätsorterad och har nästan alltid söta, goda och illröda jordgubbar som smakar himmelskt. Enligt restrektionerna får vi bara vistas ute för att handla mat och medicin, det är en utmaning för mig. Jag har ett stort behov av att ta en springtur eller powerwalk på 6-7 kilometer per dag så nu har jag varit ute och busprommenerat på de öde gatorna. Jag har gått enorma omvägar till affären för att få röra på mig, men jag kan lova att jag har kännt mig som en tungt kriminell person, typ massmördare som jagas av polisens insatsstyrka och jag har varit i lätt panik. Jag har i och för sig inte träffat på någon annan människa mer än personalen i affären och någon enstaka person som har stått utanför sin dörr och sett skamsen ut. Idag däremot gjorde polisen razzia nere på vår strandprommenad och haffade olydiga turister som rörde sig nere vid havet. Som tur är har vi tre olika ingångar till vår fastighet så jag kunde precis svänga av till en sidoentré och smita undan från polisen. Imorgon kommer jag gå raka spåret till affären utan mina extra kringelikrok-vägar. Tror jag.

Det är ett märkligt fenomen det här med att vi i Sverige har ett våldsamt behov av att ha mycket toalettpapper hemma. En journalist i en nyhetssändning hade räknat ut att mängden toapapper vi köpt upp oss på, delat på antal hushåll i Sverige innebär att vi har toalettpapper i 80 år framöver.

Men det är väl gulligt att vi bunkrar toapapper och inte vapen som innvånarna i USA gör nu i ren panik för att Hillary Clinton vill skärpa reglerna kring vapeninnehav.

Här är i vanliga fall ett stråk med uteserveringar där det alltid är ett myller av folk och nu står det öde och tomt. Jag undrar om alla kommer att överleva den här smällen, självklart handlar det om att rädda liv och stoppa coronans framfart, men samtidigt är det människor som vi träffar så gott som dagligen, självklart är vi bekymrade för hur det ska gå för deras verksamheter och för deras liv.

Nu lämnar vi det här och skuttar tillbaka några dagar för vi har varit ute på äventyr som jag gärna vill dela med mig utav. Två seglarkompisar till Tomas har varit nere och seglat under förra veckan och de bjöd med oss till ett fantastiskt litet ställe som heter The gourmet secret garden.

Den här upplevelsen lever verkligen upp till sitt namn för det var så hemligt att inte ens taxichaffören kunde hitta, men vi lyckades till slut.

Den här oasen drivs av Jack och Dasha som ett par dagar i veckan bjuder in 12 personer till sin trädgård och bjuder på ljuvlig mat.

Jack är kock och köksmästare och arbetat på flera krogar med stjärnor i Guide Michelin i bland annat i Monaco och Gstaad. Dasha har sin bakgrund som inredningsdesigner men har slagit ihop sina påsar med Jack och utbildat sig till sommelier.

Jack presenterade kvällens meny efter det att vi fått rosa bubbel och prommenerat runt i deras vackra trädgård med bland annat avocadoträd.

Här tillbringade vi kvällen tillsammans med oerhört spännande personer från Belgien, Frankrike, Usa och Lettland. En kväll som jag alltid kommer att bära med mig. Tack Ohlsson & Alm för att ni hittade den här pärlan.

I lördags fick jag möjlighet att komma ut en stund på havet och njuta, tur var det på tanke med att vi blev satta i karantän dagen efter. Tomas hade tre deltagare som var ute och körde i rätt bra vind och gungiga vågor.

Här seglar Ohlsson & Alm som varit med på många seglingsäventyr med Tomas.

Coolast var ändå Sue från England som glatt seglade iväg i sin Laser, hon är en liten dam som kanske är närmare 70 bast och hon seglar som en gudinna. Det ser kanske lätt ut, men jag lovar att en jolle kräver väldigt mycket muskler.

I söndags firade vi jul kan man säga, vi avnjöt en härlig sill-lunch som vi egentligen skulle ha ätit på julafton men valde att spara till ett annat speciellt tillfälle. I söndags kändes det som ett speciellt tillfälle.

På lördag flyger vi Stockholm om allt går som planerat, vi har vant oss vid att ta en dag i taget och så får vi se vad som händer. Men visst är det mycket tankar och känslor som rör sig inom oss.

Jag tänker såhär, vi har fått tid då vi ska tänka till och ta tillvara på oss själva, vi har fått tid för reflektion och det ska vi vårda ömt. Världen är inte den samma som den var innan coronan, ta ett snack med dig själv om det. Vem är du nu och vad vill du egentligen? Jag lovar att om du vågar lyssnar på dig själv så kommer du att få ett väldigt spännande samtal.

Jag hoppas att du har haft en spännande stund här på min blogg som tack och lov är igång igen. Jag är så smickrad och glad över alla er som hört av sig till mig och uttryckt sin oro att bloggen kanske var stängd för gott, men det är den inte och universum är åter i balans.

Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.

En räkmacka är aldrig fel