En räkmacka är aldrig fel

Bus och döden, thanatolog - ett fascinerande yrke och kan jag inte komma till yogan så får yogan komma till mig
Jag hoppas att ni alla fått bus och godis den här helgen, framför allt mycket godis. Här i Skärgårdsstad har häxor, demoner, trollpackor och andra läskiga besökare lyst med sin frånvaro och anpassat sig till folkhälsomyndighetens restriktioner. Mycket bra, då fick vi äta upp hela skålen med gottisar själva.
Det har inte bara varit gottisar som förgyllt tillvaron den här helgen. Jag har även prisat alla högre makter för det underbara mysiga mörkret som kommit lagt sig över oss, jag lever upp och mår som en prinsessa.  Eller varför inte som en Bolibompadracula?
 
 
De här senaste dagarna har man verkligen kunnat frossa i vackra pumpor på sociala medier, de coolaste pumporna har min fantastiska kollega Åsa, hennes dotter gjort. Jag tycker om detaljerna att de ser glada och samtidigt farliga ut. Det är verkligen små konstverk i form av skräckpumpor.
 
 
Egentligen är det sorgligt att pumpan tagit patent på att vara skräckgrönsaken under Allhelgona.
Jag vill därför slå ett slag för skräckpaprikan som inte riktigt har fått sin förtjänta plats i det här kusliga sammanhanget. Varje gång jag klyver en paprika tittar jag nyfiket om det finns någon otäck figur inne i köttet och ibland gör det faktiskt det. Moooohaaaahaaa!!!!!!
 
 
Det har också varit helgen då vi hedrar och tänker på alla i vår närhet som inte längre finns hos oss.
Döden gör sig påmind och många av oss stannar kanske upp och känner livet. Vi som fortfarande lever har ansvar för att leva vårt liv varje dag, inte bara när döden gör sig påmind. Jag lever med döden varje dag eftersom det är en del av mitt yrke, jag är intresserad av döden hur konstigt det än kan låta. En gemensam nämnare som jag ser tydligt hos mig och mina kollegor är att vi är bra på att leva här och nu. Vi är bra på att genomföra och förverkliga det vi vill och tycker om. Det beror troligtvis på att vi arbetar med att hjälpa människor vars liv ibland plötsligt och helt oväntat tar en ände med förskräckelse. Vi blir hela tiden påminda om att livet kan förändras från den ena sekunden till den andra. Jag erkänner att jag prioritera saker som pockar på min uppmärksamhet, saker jag tycker om att göra och som gör livet lite roligare. Ibland behöver vi påminna oss om att livet blir inte alltid som man tänkt sig, så är det bara.
 
 
Nu när jag ändå har döden som tema kan jag passa på att berätta om att det finns ett yrke som heter dödsvetare eller thanatolog. Thanatologi är dödsvetenskap, vetenskapen om döden utifrån medicinska, sociala, religonsvetenskapliga och psykologiska utgångspunkter. I Sverige har vi en thanatolog, han heter Philip de Croy och är nu aktuell med sin bok "Boken för dig som en dag ska dö". Jag såg honom i morse då han gästade morgonprogrammet i TV4 och han lyfter verkligen en viktig fråga som de flesta inte vill tala om förrän man absolut måste. Vi kan alla bara vinna på att våga prata om det oundvikliga som vi alla står inför en dag vare sig vi vill eller inte. Många tycks tro att döden gäller inte dem och uttrycker sig "om jag dör" och inte "när jag dör". Det är i och för sig lite gulligt att se sig själv som odödlig och kanske intala sig att det finns ett krummilurpiller som ger oss det eviga livet. Jag kan varmt rekommendera er att gå in och titta på inslaget på TV4, det finns också en intressant intervju på P3 i morgonpasset. Jag ser fram emot att läsa Philips bok och jag är helt övertygad om att vi kommer att få se och höra mer av honom framöver.
 
 
Bilden på Philip är hämtad från Svenska kyrkan i Norge och tagen av Marcus Gustafsson.
Avslutningsvis vill jag säga att jag saknar samtalet om döden i vårt samhälle och att jag är stolt över att arbeta på Lavendla begravningsbyrå där vår marknadschef Dennis Rydgren tagit fram en dödsrapport som belyser hur vi svenskar tänker om döden. Den har fått mycket uppmärksamhet i media, vill du ta del av den hör av dig till mig så skickar jag den till dig.
 
Nu såhär i coronatider är det inte alltid lätt att ta sig till yogan och när jag inte kan komma till yogan så får yogan komma till mig.
 
 
I lördags gjorde jag det jag inte trodde var möjligt, jag yogade digitalt och det gick alldeles utmärkt. Jag körde tre pass, Hatha, Yin och ett specialpass för nacke och axlar. I skenet av mina vackra chakra lyktor flödade energierna, min kropp blev starkare och sinnet stabilare. Ungefär som det brukar bli efter yogapass.
 
Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
 
 
 

Karin

Tänkvärt. Så bra skrivet, Marie!❤️

Svar: Tack så mycket fina Karin ❣️🙏❣️
En räkmacka är aldrig fel

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress