frusandstrom.blogg.se - Corona ståhej in i det sista, såhär kan man brotta ner en obehagskänsla och konsten att bara packa det viktigaste

Den här veckan har frågan varit åka eller inte åka. Vår plan var att flyga till Teneriffa i fredags, flyget blev inställt och vi bokade om för att åka på lördag via London. Som en skänk från ovan fick jag tips från en vän att Vingresor flyger direkt från Arlanda på söndagar och det lät väldigt frestande. Vi hittade förmånliga biljetter och bokade. Under en begränsad tid kändes lyckan total, äntligen får vi flyga hem till Teneriffa. Någon dag senare vände lyckan då corona bröt ut i familjen och frågorna blev många. Är vi smittade? Får vi tid för att testa oss? Hinner vi få våra provsvar?

Jag drömde mig bort och förflyttade mig till terrassen på Teneriffa, det kändes verkligt och en övertygelse omfamnade mig. Klart vi kommer att åka. Tack och lov ingick coronatestet i flygbiljetten och vi lyckades få tid för provtagning på ett apotek i Saltsjöbaden i lördags mindre än ett dygn innan avresan. Då kom min nästa utmaning, att ta själva testet. Herre jösses, hur ska det gå till? Typ en pinne som man kör upp i näsborren så man känner hur det gungar till i fontanellerna. Det här är inte bra för mig, jag fick bearbeta flera skräckscenarier för att trycka undan min oro. Jag ställde frågan, kommer jag att dö? Troligtvis inte. Vad är det värsta som kan hända? Att jag får be dem söva ner mig. Vad kan det finnas för positivt med att ta det här testet? Att jag får åka till Teneriffa tänker många av er nu, men så tänkte inte min reptilhjärna. Istället började jag fundera på om det finns människor som njuter av den här typen av tortyr och kanske rent av får en orgasm. Jag försökte intala mig att jag troligtvis skulle få uppleva något himmelskt. Sköterskan som tog hand om mig var väldigt tålmodig och tog hand om mig med en ängels tålamod. Allt gick jättebra såklart och 20 minuter senare fick vi svar, negativt. Såhär glad blev jag när plinget i telefonen kom.

Att få åka till Teneriffa är inte allt, det är mycket men inte allt. I fredags arbetade jag och Tomas hemifrån, vi fick njuta av att vara nära varandra och vi åt en himmelskt god lunch tillsammans hos Elias.

Jag åt gyro för första gången i mitt liv, supergott även om Tomas tittade lite förskräckt på min lunchtallrik. Kanske var han avundsjuk och tyckte att min lunchtallrik såg mycket godare ut än hans.

Det är viktigt att packa med sig rätt saker när man reser iväg på obestämd framtid. Jag packar bara det viktigaste såklart.

Böcker, sill, mysljus och pepparkakschoklad. Resten av väskan fylldes upp med bland annat böcker och annat viktigt som Tomas behöver för att driva verksamheten här på Teneriffa.

Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.

En räkmacka är aldrig fel