En räkmacka är aldrig fel

Längtan är en superkraft, räksmörgås ÄR kärlek och ett troget kärlekspar i Sjöstaden
Jag skriver om längtan med jämna mellanrum för att det är ett viktigt ord och ett viktigt tillstånd. Flummigt begrepp enligt några och ett livselexir för andra. För vad är mer underbart än när en längtan når sitt cresendo och man får uppleva det man längtat efter och ge sig hän i ett lyckorus.
 
 
Längtan kan också översättas till något man ser fram emot och ofta är det något som finns i vår närhet som vi uppskattar men kanske tar för givet. Till exempel, min fruktstund på förmiddagen längtar jag alltid efter. Det är en liten kort stund, en micropause i mitt ofta intensiva arbete som ger mig lycka och ett avbrott så hjärnan kan få ladda om. Lunchen likaså, vem längtar inte efter den? Jag har dessutom den stora förmånen att de flesta dagar få ta en lunchpromenad med vår ekonomi-gudinna Åsa. Är det yoga på kvällen längtar jag tills jag sitter på min yogamatta under rislampornas vackra sken. Jag ser också alltid fram emot varje kväll när jag kommer hem och får laga middag och ha det mysigt med Tomas. Det här är bara små saker i vardagen men de betyder mycket för mig och jag hyllar dem varje dag. Sedan finns det långsiktiga längtningar som att få åka hem till Teneriffa, hälsa på pappa Willy i Göteborg, när Sara Sarenbrant släpper sin nästa bok och ibland kommer det en obeskrivligt stark längtan efter att få susa ner för en pist i Åre för att nämna några. Svenska Dagbladet skrev en serie för ett antal år sedan som handlade om längtan och där beskrivs längtan bland annat som en förstklassig drog. Enligt Google finns det 25 900 boktitlar med ordet "Längtan" och så får vi inte glömma att "Längtan" även är en limpa från Pågens. 
 
Veckans största lyckorus fick jag uppleva i lördags då Tomas kom hem från Kroatien, det firade vi med räksmörgåsar och svalt vitt vin. Räksmörgåsar ÄR kärlek, vill bara säga det om någon nu funderat på något annat.
 
 
I Sjöstaden har vi ett väldigt kärleksfullt par som trots sina sju barn ständigt uppvaktar varandra, hur vackert är inte det?
 
 
Knölsvanarna är kända för att hålla ihop med sin partner livet ut. Jag har följt det här paret sedan i våras och sett hur kärleksfullt de tar hand om sina ungar och hur fint de uppvaktar varandra.
Den här veckan har de varit mer kärleksfulla än någonsin, kanske beror det på att ungarna blivit lite större och klarar sig mer och mer på egen hand. Jag tror att det är en stund som det här svanparet har längtat efter, att ungarna börjar klara sig själva så de får mer tid för varandra.
 
Jag hoppas att jag har fått dig att plocka fram dina ljusglimtar i vardagen.
Vårda dem ömt, det är ett enkelt sätt att vara rädd om sig själv och allt fint vi faktiskt har runt omkring oss.
 
Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
 
 
Petra Roholt

Tack Marie för inspirerande blogg inlägg ❤ Jag tar med mig längtan in i den nya veckan 😍
Kram

Karin

Vilka vackra svanar och fin bild med dem som ett hjärta.🥰 jag ska passa på att tänka på längtan.💕

Kerstin

Ja faktiskt att man kan se sina ”längtor” som små karameller man kan suga på. Tack Majsan för tankeinspirerande texten😘

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress