En räkmacka är aldrig fel

A dream comes true, jag är kär, vilket jäkla tryck det var i stengropen i lördags & JA, man kan har världsrekord i att springa maraton i gummistövlar
För tjugofem år sedan berättade vänner till mig om en vistelse på Åkerblads Gästgiveri i Tällberg och där & då bestämde jag mig för att dit vill jag åka. Tänk att det tog 25 år från tanke till handling. I fredags morse bar det av med en av mina närmaste vänner. Den här fantastiska vännen vill inte förekomma i sociala medier så jag kan inte presentera den här personen närmare. Däremot kan jag berätta för er att i sällskap med den här gudomliga människan har man inte tråkigt en enda sekund. Vi avnjöt en ljuvlig lunch i solen och checkade sedan in på Spa-sviten för två timmars tillvaro i lyx.
 
 
 
Det kan ha varit de två snabbaste timmarna jag upplevt i hela mitt liv, men jösses vilken upplevelse. Härliga bubblor i poolen & härliga bubblor i glaset, utanför låg Siljan och flirtade med oss. 
 
I lördags var vi på konsert i Dalhalla och jäklar vilket tryck det var i stengropen. Det var The Sounds, Mando Diao och The Hives som spelade, ett minne jag bär med mig för resten av livet. Mäktigt och jag är ta mig tusan kär i Maja Ivarsson, vilken otrolig kvinna och vilken otrolig artist. 
 
 
Hon har ett scenspråk som fullständigt sprakar av energi och hon har själv uttalat sig och sagt att hon vill göra allt det som Mick Jagger och de andra killarna gör fast i högklackat. Jag kan lova att det gjorde hon med både elegans och en enorm träffsäkerhet upphöjt till 10.000. Hennes sätt att driva med det manliga könsorganet går inte att beskriva, in med mikrofonen i latexshortsen, klämma sig själv på bröstvårtorna utan att förstora, utan att kommentera, bara snyggt och fruktansvärt roligt. Maja I Love you, vilken kvinnlig förebild du är. 
 
 
 
Mando Diao, grymma, det går liksom inte att lyssna sig trött på dem.
 
 
Konserten avslutades med The Hives och det var helt galet vilket tempo de höll. Under den här timmen var det svårt att sitta stilla, publiken hoppade och studsade som poppande popcorn. Det roliga är att det var en stor spridning av åldrar på publiken. Älskar man inte bara att se 70-åringar som vrålar med i alla låtar och headbangar? Precis så vill jag bli när jag blir äldre, nej förresten jag ska redan nu börja jobba på min headbangarstil.
 
 
Tack min finaste vän för att jag fick uppleva det här med dig, jag ser fram emot att åka på ny konsert nästa sommar. Då ska vi inte vimsa runt i Tällbergs uppförsbackar, springa som tokar till tåget till Rättvik för den staden har vi klarat av. 
Ni som inte besökt Åkerblads eller varit på konsert i Dalhalla, ni har verkligen något att se fram emot.
 
 
Tällberg är ett världsarv, går inte att beskrivas, måste upplevas. 
 
Nu till något helt annat som många troligtvis funderat över men inte fått svaret på. Nämligen, kan man ha världsrekord i att springa maraton i gummistövlar? Ja, det kan man hur tokigt det än låter. Min första fråga till detta faktum är: Varför det? Jag tycker det är tillräckligt tufft att springa i ett par hyfsat schyssta löpardojjer om jag springer en längre distans. Hur kommer man ens på att springa ett maraton i gummistövlar? Oklart, det förtäljer inte historien, men världsrekordet innehavs av britten Peter Butter Jones med tiden 2.56.38. Jag har ingen ambition att slå det rekordet. 
 
 
Med det avrundar jag veckans inlägg. Massor med kärlek och goda energier & tack för att du tog dig tid att läsa.
 
 
 
 
 

Karin

Helt galet med bellicadou’s på fötterna i maraton😂 vilken konserthelg du har varit på! Det lät helt fantastiskt!💞

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress