frusandstrom.blogg.se - Coolaste 5-åringen på Platsgatan i Varberg 1973, födelsedagsfest hos pappa Willy, hur bra får en "feel bad bok" vara och nu får du ta hunden med dig in i himlen.

Året är 1973, jag är fem år och har klivit ut på Platsgatan i Varberg och världen inser: här kommer någon som inte tänker följa modet - modet får följa henne. Bakom denna 5-åriga stilikon fanns min moster - en färgsprakande konstnärssjäl med en äkta bohemisk glöd. Hon hade en garderob som var lika färgstark som hennes personlighet.

5 år. 1973. Varberg. Attityden var redan på plats.

På midsommarafton firade vi vår älskade pappa Willy som fyllde 89 år med en riktig fest, precis så som han vill ha det. Sillunchmed öl & snapps, jordgubbar med glass och grädde till dessert och kvällen avslutade vi med små färskpotatisar med creme fraiche, löjrom och lök på samt laxsnittar. Pappa skrattade mycket under festen och han var extra glad att hans bästa vänner Anette, Ros-Mari och Gerd kunde vara med och fira. Nästa år blir det 90-års fest och planeringen har redan börjat. Pappa har en del önskemål och vi vill absolut inte göra honom besviken, tvärtom, vi ska överträffa dem!

Bästa vännerna.

Jag håller på att läsa Katarina Wennstams deckare om sekeskiftesmorden som utspelar sig i Stockholm i slutet av 1800-talet, en tid då kvinnors liv inte var mycket värda . Det är berättelser om kvinnor som inte bara möter grymma enskilda personer, utan också ett samhälle som till stor del är uppbyggt på att skydda fel människor. Det är på sätt och vis "feel bad böcker" för det är vidrigt hur kvinnans situation var på den tiden. Samtidigt är det en väldigt spännande historia om fyra väninnor och deras växande vänskap där intresse för brottsutredning står i fokus. De gör skillnad för några personer som annars hade varit helt chanslösa i det samhället. Så på något sätt blir det ändå feel good som bjuder på många olika känslor och väcker många tankar.

Jag tänder mina gröna ljus när jag läser min gröna bok "Död mans kvinna".

Nu i dagarna kom en strålande nyhet enligt min mening, nu får man begravas med sitt husdjurs aska vilket tidigare inte varit möjligt. Ett stort steg för alla husdjur, mattar och hussar som undrat varför de inte får stiga in genom pärleporten tillsammans. Vi får inte glömma att vissa band tar inte slut vid livets slut. Har man delat år av soffmys, promenader och villkorslös kärlek är det rätt självklart att man även vill dela den sista vilan.

Med den här goda nyheten avslutar jag veckans inlägg, massor med goda energier till er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.

En räkmacka är aldrig fel