MENY
Jag har en spänd relation till paprikor och det beror på att när jag delat en paprika ser det ofta ut som två skräckslagna ansikten som skirker i panik vilket gör att jag känner mig illa till mods när jag ska strimla eller hacka dem.
I lördags tog sig den situationen till en helt ny nivå.
I lördags tog sig den situationen till en helt ny nivå.
Det var en vanlig förberedelse inför att tillaga middagen. Jag skulle bara dela en paprika.....men när jag tog fram min sylvassa Porsche kniv blev allt tyst. För tyst. Då upptäckte jag det: paprikorna skrek. Inte med ljud som människor hör utan med någon slags dramatisk energi som hos någon som inser snart ska strimlas och hackas ihjäl med en kniv.
Jag tittade på mina två paprika-halvor som såg ut som två grönsaksskådisar med huvudrollen i en skräck-köksfilm. Jag tänkte först att kanske paprikan skrek för att den inte ville bli förnedrad och hackad ner i en oströra som sedan skulle fyllas i ett kycklingbröst. Kanske skrek den för att den insett att jag krossat livsplanen om att få bli fylld med köttfärs?
Situationen blev spänd och det kändes olustigt att strimla och hacka paprikan i små små bitar.
Kan paprikor hämnas? Det vet vi inte, men jag kan berätta att de bjöd på en tämligen otäck stämning som fick hela min fantasi att skena iväg.
Jag ska tillägga att de röda paprikorna är de mest argsinta, på andra plats kommer de gröna och på delad sista plats ligger orange och gula, de ser nästa aldrig arga ut när man delat dem.
I onsdags fick jag en depp, det var helt enkelt en bedrövlig dag då till och med te-kokaren bestämde sig för att gå emot min väg. Jag pratade med min älsklingssyster Mona som alltid finns där när livet spelar sina små spratt. Hon är den klokaste av de kloka och precis när vi lagt på kom ett sms med förslag om att pigga upp tillvaron med middag på en av våra favoritrestauranger Zorba.
Zorba är inte bara en restaurang - Zorba kan också fungera som en akutservice för dåliga dagar.
Jag gick in på restaurangen som en något tilltuffsad vardagshjälte med noll batterier kvar och med en hjärna som mest visade en snurrande laddningssymbol. Så händer det, allt blir tillfälligt bortkopplat och alla små katastrofer får stå i ett hörn och skämmas medan jag äter och sedan se till att gå upp i rök. Någonstans mitt i måltiden händer det märkliga, jag börjar känna att jag är en person som skulle kunna tänka mig dansa en dramatisk segerdans hemma i köket. För ibland behöver man inte fixa hela livet på en kväll, ibland behöver man bara gå till Zorba och låta planksteken säga: Njut, nu blir allt bra och det blev det!
Zorba är så mycket mer än bara en grekisk restaurang som ligger i huset där jag bor och som serverar gudomlig mat. Zorba är mest känt från den klassiska romanen och filmen "Zorba, den grekiske". Karaktären Alexis Zorba symboliserar livsgädje, passion, och en frisinnad inställning till livet. Att vara en "Zorba" betyder att man omfamnar livets njutningar fullt ut.
Stort tack Mona och Thomas för att vi Zorbade den här kvällen, livsnjutningen kom tillbaka med full kraft.
Massor med kärlek och goda energier till Er alla & tack för att du tog dig tid att läsa.
Glöm nu inte att Zorba dig, omfamna livet med alla dess njutningar!
0