MENY
Jag och Bloggen har haft en fin vecka tillsammans. Vi kände båda att Bloggen på något sätt varit som ett övergivet sommarhus vid havet. Fönstren immiga av gamla tankar, verandan täckt av tystnad och månader av damm. Men under allt vilande finns fortfarande värmen kvar i väggarna, som om orden aldrig riktigt lämnat platsen utan bara gått vilse i skogen en tid. Bloggen, du bar vårt sabbatsår som en vandrande poet bär november i sin rockficka. Inte som flykt utan som ett stilla uppbrott från världens krav på ständig rörelse. Medan andra räknade prestationer räknade du moln, sena kvällar, vindar genom vårt öppna fönster och sådant som inte går att mäta utan bara känns. Det är exakt det som ett sabbatsår handlar om. Det finns något nyromantiskt i detta, en relation som vågar försvinna en stund och hitta tillbaka till sitt eget språk.
I höstas besökte jag den kungliga operan tillsammans med två kollegor och såg operan Rusalka av Dvorak som spelades på tjeckiska för säkerhets skull. Rusalka är en blandning av Nordisk folksaga, Disney-sjöjungfru och psykologisk skräck – fast med bättre musik och betydligt fler existensiella problem. Handlingen bygger på slavisk mytologi där Rusalka är en sorts vattenande eller sjönymf. Tänk älva möter spöke, möter romantisk tonåring. Rusalka bor i en magisk sjö med sin pappa och diverse mystiska skogsväsen. En dag ser hon en mänsklig prins och gör det mest operamässiga man kan göra, blir dödligt förälskad efter ca 3 sekunder. För att bli människa söker hon hjälp hos häxan Jezibaba som är ungefär 70% trollpacka och 30% terapeut med dåligt humör. Priset för att bli människa är att hon förlorar sin röst och att prinsen måste älska henne troget. Går allt fel blir det….ja…..katastrof för alla.
Spoiler: Det går inte jättebra. Prinsen blir distraherad av en mer världsvan prinsessa och Rusalka hamnar mellan två världar. Det slutar i ett slags poetiskt undervattensmörker där kärlek och död valsar omkring tillsammans.
Man älskar den här operan för att musiken är otroligt filmisk, naturen känns levande med vatten, dimma, skog och månsken. Föreställningen har en outsider-känsla, omöjlig kärlek och att offra sig för att bli accepterad. Så finns förstås den klassiska operaregeln – om en häxa erbjuder ett magiskt kontrakt, skriv inte på!
I lördags var det dags för ny konsert med Bo Kaspers orkester på Rondo i Göteborg. Att gå på Bo Kaspers konsert är inte bara en konsert – det är som att bli inbjuden till ett väldigt musikaliskt utvecklingssamtal om livet, hoppet och kärleken. Bo Sundström sjunger fortfarande som en man som både blivit dumpad och accepterat det på ett osentimentalt sätt och är rätt bekväm med det.
En väldigt fin konsert som gav mig upplevelsen att helt plötsligt hade tiden gått dubbelt så fort, vad hände?
Söndagen avslutade jag & Pierre med lunch hos pappa Willy. Söndag är lika med hamburgare för pappa och till dessert bakade jag en rabarberpaj som jag serverade med jordgubbar, vaniljglass och vaniljvisp. Pappa Willy var mer än nöjd.
Med det avslutar jag för idag och hoppas att du är nöjd med veckans innehåll. Massor med kärlek och goda energier till er alla & tack för att du tog dig tid att läsa.
0