MENY
27 mars 2023
Förra veckan berättade jag om en oangenäm upplevelse då jag satt fast i en av våra hissar. Visserligen bara några minuter men ni ska veta att det var långsamma minuter, sekunderna släpade sig fram medan skräckscenarierna spelades upp i min hjärna med
eldsvåda och för att inte tala om vilken panik jag hade fått om Teidje börjat spruta eld och svart lava sipprat in i hissen. Puh, så glad och tacksam att allt slutade väl. Kärlek till alla goda energier som omfamnade mig i denna svåra stund.
Hissen är också ledsen att den är trasig och den här veckan är den avstängd. Hemma hade en hiss-reperatör satt upp en lapp med texten: Hissen är ur funktion. Möjligtvis kanske med tillägget att reperation pågår. Så kommunicerar inte hissarna och hiss-repatatörerna
här.
På den här lappen som sitter på den trasiga hissen lyder en text som för mig är ljuvlig hiss-poesi.
"Hissen är under underhåll.
Tusentals berättelser förekommer i en hiss.
Vi arbetar för att du ska få uppleva många fler.
Vi ber om ursäkt för olägenheten".
Så tycker jag om att hissen kommunicerar med mig, vackert.
Gran Canaria som ligger ett foppa-toffel kast härifrån är en ö som tidigare varit en ormfri ö tills någon bestämde sig för att släppa ut några amerikanska Kungssnokar i naturen.
Nu startar den stora årliga ormjakten på dessa ormar som inte har några naturliga fiender, förökar sig i en rasande hastighet och kalasar på bland annat utrotningshotade ödlor.
Under jaktsäsongen som pågår från mars till juni arbetar 39 ormfångare heltid och förra året fångades 2675 ormar vilket bara är en liten del av de tiotusentals som ringlar funt på Gran Canaria.
Den Kaliforniska kungssnoken kan bli upp till 2 meter, den kan bitas men är inte giftig om det är till någon tröst. Det finns också en albinovariant.
Det figurar berättelser om dessa ormar att de ringlar hem till folk och äter upp deras burfåglar eller flyttar in under motorhuven och på så sätt sprider de sig ännu mer runt om på ön.
Men det är oklart hur det är med den saken.
Värre är var det för en kvinna i Australien som hittade en stor supergiftig brunorm i sängen som gosat in sig likt Sir Väs i hennes täcke när hon skulle gå och lägga sig.
Tvi på den, då är det bättre att hitta en huggorm under kaffebryggaren som Emma i Kungsängen gjorde om man nu får välja mellan två onda ting.
Oskön känlsa med ormväs vid kaffemaskinen, tack och lov lyckades Emma få ormen att ringla ut med hjälp av en kvast.
Annars kan jag meddela att ormarna börjar vakna till liv nu i Stockholmstrakten, min kollega på Ingarö har träffat på en.
Nog med ormar, nu ska jag berätta om balkongkriget, ett smutsigt krig.
Under en veckas tid har jag blivit väckt 2-3 gånger per natt av ett gäng duvor som kurrar, låter och rumsterar om ute på vår balkong som ligger vägg i vägg med vårt sovrum,
De kurrar så högt att det vibrerar i sovrumsväggen och det är omöjligt att sova.
När detta inträffat har jag rusat ut på balkongen, slitit upp dörren och skrikit: Försvinn!
Ingen reaktion, duvorna kurrar på som om inget har hänt.
Jag har fäktat med ett kvastskaft mot dem, men fortfarande ingen reaktion. De har bara stirrat på mig ungefär som att det är jag som stör dem, då har jag har skrikit tillbaka till dem att det är de som stör mig, försvinn och
så har jag bankat med kvastskaftet så hårt jag kan på plåtskåpet där de sitter och kurrar. Först när jag petar på dom med kvasten lyfter de sakta och flyger långsamt iväg för att komma tillbaka ett par timma senare då samma
procedur upprepas. Flera nätters utebliven sömn kan förvandla vem som helst till en ond människa med horn i pannan. Kriget eskalerade och jag har provat att spraya dem med kackerlacks gift, men det tyckte de bara var skönt
- som en sval dusch.
Jag har tokstädat hela balkongen och impregenrat allt med olika rengöringsmedel men kuttret och oljuden fortsätter.
Idag fick det smutsiga balkongkriget förhoppningsvis ett slut. Med livet som insats klättrade jag upp på en vinglig stege och fick ner en kartong med vår julgran & i julgranen visade det sig att de byggt bo och lagt ägg.
Kartongen var tung, stegen vinglade till, jag höll på att störta ner från stegen så jag blev tvungen att släppa julgranen som for med en smäll i marken.
Bredvid granen landade ett ägg och för några sekunder kände jag mig som en mörderska.
Men hur tydlig har jag inte varit med att de inte är välkomna här på vår balkong? Nu blev det en dyr läxa de fick lära sig som kostade en duv-bebis livet. Ond bråd död, jag är inte stolt men hoppfull om att få en god nattsömn
utan att behöva rumstera runt med kurrande duvor. Det här är inte helt soklart, de kanske sitter och planerar en hämnd. Jag hoppas dock att fortsättning inte följer i den här historien.
Massor med kärlek och goda energier & tack för att du tog dig tid att läsa.
0