En räkmacka är aldrig fel

Tomas på ett blodigt allvarligt äventyr på Östersjön, jag blir bjuden på lunch av okänd man och veganska skor
Det är lite av en rysk roulett varje år när vi kickar igång motorn och kör hem Operah efter vintervilan. Motorn går lite upp och ner, låter som den tar djupa andetag, pustar ut och tappar andan lite då och då, låter ungerfär som att den håller på att dö. Men motorn har tuffat på och vi har tagit oss hem till Viggan varje gång även om jag tvivlat starkt på att det ska gå. I år tog vi upp Operah på land för första gången som hon varit i vår ägo, Tomas har skrapat och målat och i onsdags var det dags att sjösätta och köra henne från Södertälje till Bullandö. En tur som slutade i Nynäshamn och blev till ett blodigt allvar även för en Tomas MacGyver.
 
 
Till en början var Tomas MacGyver vid väldigt gott mod, han hade överlistat den trasiga pumpen och sände live via instagram där han pedagogiskt och självsäkert visade upp sin genialiska uppfinning. Bränslepumpen ur funktion och det löste Tomas MacGyver genom att ta pumpen vi använder till vår gummi-jolle, han trycker ner luftslangen i tankhålet och pumpar in luft lite då och då för att skapa övertryck så att dieslen trycks in i motorn. 
 
 
Vid rundningen efter Landsort gav motorn upp helt, men det gjore inte Tomas som lyckades dra upp ett segel och fortsatte sin tur. En blodigt dramatisk tur som slutade med att Sjöräddningen kom och lotsade Operah in till land när vinden svek och fartyget inte längre gick att styra.
 
 
Prisa Gud för Sjöräddningssällskapet och tack alla högre makter för att allt gick så bra som det gjorde. 
 
För några dagar sedan utbröt total förvirring hos den lokala Ica-handlaren i Sundbyberg. Jag, jobbfrugan Maria och min absolut bästa GDPR-kompis Åsa gick in på Ica för att handla lite gott till vårt torsdagsmöte och jag skulle köpa lunch. I kassan bröt förvirringen ut, "någon" (det är INTE jag), har slarvat med pinnen som markerar att här slutar mina varor - efter pinnen kommer ny kund. Varorna blandades ihop, min lunch med tordsdagsmyset och som inte det var nog har kunden bakom mig trasslat in sig i vårt haveri. Han hade missat att lägga dit pinnen. Kassörskan blev sur på mig för att kunden bakom mig inte lagt dit pinnen och föreslår att vi ska swischa till varandra, jag och den unga mannen. Då säger jag högt och tydligt: Jag känner inte ens den där människan! Naturligtvis ger jag honom onda ögat. Kassörskan ger mig ytterligare ett kvitto, tar betalt av mannen bakom mig, Maria och Åsa packar varorna och jag stirrar på mina två kvitton och fattar ingenting. Vi slår våra kloka huvuden ihop och det visar sig att jag har betalat för torsdagsmyset men inte för min lunch. Nä, för den har den unga mannen bakom mig betalat. Jag vill gå tillbaka och se om jag kan hitta honom och göra rätt för mig, skammen växer inom mig, vilken dålig människa jag är! Åsa tröstar mig och säger att han har gått iväg och att vi inte kommer att hitta honom. Dessutom tog han aldrig sitt kvitto och han kommer att leva hela livet lyckligt omedveten om att han bjöd mig på lunch. Jag skäms fortfarande för att jag sa: Jag känner inte ens den där människan! Hur uttrycker du dig egentligen Marie Sandström? Tack och lov hade den unga mannen lurar på sig, tror jag, det kan vara en efterkonstruktion. Note to self: Ha alltid koll på pinnen när du lagt upp varorna på bandet. 
 
Nu är jag i Göteborg för att få pyssla om och vara med pappa Willy, norra europas envisaste man och som är väldigt rolig. Mycket roligare än vad han själv vet om. Det är lycka att få följa med honom på den dagliga turen på stan. Första stoppet är hos baristan da Matteo, ett underbart mysigt café som ligger i Victoriapassagen. Här har pappa Willy tagit sin dubbla espresso varje dag i 20 år.
 
 
 
Personalen här känner pappa väl och har vant sig vid att han alltid går före alla i kön. En dag när vi var här stod det en ny tjej bakom disken, hon gjorde misstaget att försöka förklara för pappa Willy att hon bara skulle hjälpa de först som stod i kön. Då svarade pappa Willy att det finns ingen anledning att hjälpa dem först, de är bara idioter som står och velar och aldrig kan bestämma sig, du vet vad jag ska ha - en dubbel espresso. En personal som arbetat länge ryckte in och pappa fick sin espresso direkt. 
 
Turen fortsatte till Saluhallen, en underbar plats. Det är så mysigt att gå runt bland korvar, ostar, bröd, kryddor, frukt, grönsaker och mycket annat. Saluhallen är en fantastisk byggnad och har funnits sedan 1888. 
 
 
Idag slog pappa Willy till på två räksmörgåsar, de är enormt stora och passar utmärkt till middag.
 
 
Ost handlar pappa alltid hos Ost-Anders som ligger utanför själva Saluhallen fast ändå i samma byggnad. 
 
 
Här har pappa handlat i alla år och är välkänd av personalen. Mannen bakom disken kallar mig för arvtagerskan och beklagar sig över att folk sover alldeles för länge på helgerna numera. På 80-talet var det lång kö när vi öppnade klockan 08.00 berättade han. Vi får smaka på ost och pappa handlade en herrgård som inte smular, en kartong ägg och en nybakad Hönö-kaka. Egentligen vill han ha en grov Hönö-kaka, men den bagaren har gått ner i sin arbetstid för att få njuta lite mer av livet och arbetar bara tisdag till fredag, klok bagare.
 
Nästa stopp på turen är hos Ahlströms konditori där pappa Willy köper en bakelse varje lördag. Idag blev det en med jordgubbar. Så avslutas turen på Mc Donalds med en stor mjukglass med chokladsås, det är mycket godare än hamburgare tycker pappa Willy. Så nu vet ni det - glass med chokladsäs ÄR godare än hamburgare!
 
 
Efter glassen åkte pappa hem för att vila en stund och ladda upp för jordgubbsbakelsen.
 
Jag fortsatte på stan och bestämde mig för att köpa nya skor. Varje vår köper jag ett par vita skor som håller sig vita i bästa fall de första 30 minuterna, men det startar igång en skön sommarkänsla i mig. Hittade ett par fina skor, exakt sådana jag vill ha och de passade utmärkt. Sko-expediten berättade stolt att skorna är veganska! Oj, sa jag, kan man äta dem? Han fnittrade till och jag såg tydligt att han inte var beredd på min kommentar, men han fann sig och berättade att skorna är producerade helt utan giftigt lim eller andra giftiga kemiska produkter. Fantastiskt, vilka skor jag har hittat! I kassan tog allt en helt annan vändning, då blev jag erbjuden att köpa impregnering och när jag frågade om den var vegansk blev damen i kassan besvärad och fick motvilligt erkänna att det var den inte. I nästa mening blev jag erbjuden att även köpa ett rengöringskitt för vita skor är inte vita så speciellt länge. Jag tackade nej till erbjudandet och säger till henne att jag inte får ihop deras veganska koncept på skor och att jag sedan blir erbjuden att köpa giftiga kemikaliska produkter för att kunna sköta dem. Hon svarade inte på det, istället frågade hon mig om jag vill köpa en påse och då kan jag inte låta bli att fråga om den är vegansk, då började hon skratta och svarade till slut att det är den inte..
 
 
Tänk vad mycket roligt jag kommer att få uppleva i mina nya vita veganska skor den här sommaren!
 
Mycket kärlek och goda energier till Er alla & tack för att du tog dig tid att läsa!