MENY
26 augusti 2019
Det har varit en händelserik och galet rolig vecka här på Teneriffa tillsammans med min yngsta son Alec. Efter ett par dagar ensam här i mitt egna alldeles underbara sällskap kändes det mysigt att Alec kom, det är inte så ofta man får umgås med sin son
under en hel vecka.
Det var inga konstigheter för honom att omedelbart älska och stormtrivas på terrassen, funkade fint både kvällstid och dagtid.
Alec har fått en liten morgon-siesta i hängmattan varje morgon medans jag svarat på några mejl och gjort min dagliga duolingo. Är uppe nu i dag 142 och det senaste jag lärt mig är "Demasiado caro", det betyder alldeles för dyrt. Bra fras och betydligt
mer användbar än "det är alldeles för billigt", kan inte komma ihåg att jag behövt säga det någon gång faktiskt. Duolingon är väldigt bra bortsett från att jag blir stressad av det här med antal dagar i följd, appen mejlar mig varje dag och påminner
mig om att inte förlora alla mina dagar i följd. Vet inte exakt vad det är bra för, men det är säkert inget illa menat utan appen vill bara uppmuntra och peppa mig så jag kämpar på.
Det är spännande att gå på upptäcksfärd i sitt närmaste område, då menar jag att man verkligen upptäcker saker och ting, inte bara lullar runt och drömmer sig bort i sina tankar. Är det upptäcktsfärd så är det upptäcktsfärd och då gäller det att
leverera. Mitt emot oss ligger Amarilla marina, det är där Tomas kommer att starta upp seglarkurser nu i november och som är en helt ny del i vår verksamhet Sailstar. Det
är i och för sig ingen upptäckt för oss, men i november blir det en stor upptäckt för hela seglar-världen skulle jag vilja påstå, så jag delar med mig av den i förebyggande syfte. Nere i hamnen finns det också en gul ubåt - yes, a Yellow Submarine
och en hederlig turistfälla.
Den ena chaterbussen efter den andra släpper av turister som vill ut och åka och har man minsta lilla klaustrofobi bjuder den här turen garanterat även på en nära-döden-upplevelse. Farkosten rymmer 44 sittplatser och går ner på 30 meters djup
där de sätter ubåten på själva havsbotten. Dykare simmar ut och lockar fram fiskarna, alternativt skrämmer fram dem, beror på hur man föredrar att se på den saken.
Nu kanske ni tycker att jag klankar ner på den här turen, men det kommer inte att ha någon som helst effekt över huvudtaget. Alla som har åkt älskar turen och de har full pott på alla recensioner, charterbussarna kommer fortsätta att rulla
ner till ubåten utan avtagande styrka oavsett om min klaustrofobi får mig att rygga tillbaka för den här sortens äventyr. De som har varit ute och fått uppleva livet på havsbotten är helt lyriska och jag blev ändå lite lyrisk av att
upptäcka ubåten. Turen tar en timma och kostar ca 53 euro per person och då får man se bland annat barracuda, papegojfisk och havets stolthet som är en art av stingrockor.
En kvarts prommenad från oss har jag upptäckt en spökstad, så vacker och hela området susar av mystik. Det är vackra radhus med pelare vid entréen, fasaderna ser nyputsade ut men hela området är övergivet och husen är helt utblåsta på
inredning. Vad hände här?
Jag har försökt ta mig in men det är höga järnstaket och varningsskyltar som informerar om att det är ett privat område. Det kanske rör sig om 40 hus som står helt övergivet. Undrar om det varit något gift i dem så alla dog och kanske
gick upp i rök, eller bröt det ut någon smitta som alla förintades av? Kan ett rymdskepp landat och hämtat med sig alla? Har de bildat en sekt och byggt en bunker 50 meter under marken? Frågorna är många, det ser så mysigt ut och
ändå skräckinjagande vackert. Under min tid som platschef då jag bland annat letade inspelningsplatser för film och tv-produktioner var ett sådant här ställe "worth to die for" att hitta.
Jag kommer att övervaka min spökstad och återkomma när jag får någon ny information.
Den underbara värmen lockar såklart till att få bada i Atlanten, vi har en väldigt mysig grannby som heter Los Abrigos och där finns både fiskerestauranger och en badplats ute på kajen som inte går av för hackor.
När man kommer gående till Los Abrigos ligger alla restauranger i en följd och längst ner på stenkajen är en mycket populär badplats. Men innan vi går ner och tittar på den så vill jag rekommendera ett litet hak som heter La Canita och
ligger bland de första ställena.
Här kan man bara ta en förfriskning och titta ut över havet och inte tänka på någonting alls. Eller äta en måltid, maten är gudomlig och personalen väldigt rara och trevliga. Jag har ätit på flera ställen i Los Abrigos, men den här veckan
fastnade vi verkligen för La Canita.
Nere på kajen breder man ut sin handduk och njuter, kommer man tidigt är det inte så mycket folk men på eftermiddagen när barn och ungdomar slutat skolan möts alla här för att bada och ha pic-nic tillsammans. Hit går spanjorerna, nästan
inga turister nere vid badet i alla fall. Spanjorerna har inte någon comfort zone som vi svenskar ofta har. Det vill säga att hemma lägger vi gärna filten eller handduken någon centimeter ifrån grannen. Så fungerar det inte här
så man får inte bli förvånad om en familj bullat upp runt omkring dig och ett litet barn kurar ihop sig och sätter sig på din handduk, det är gulligt.
Här är helt underbart att höra och se alla famlijer och hela släkter som träffas och umgås. Hundar gilllar att bada, men inte den här, så hon har en egen liten båt att skuppa runt i och få lite svalka.
Los Abrigos - En plats som har en stor plats i mitt hjärta.
Under upptäcktsfärden hittade vi också en märklig bur eller fängelsehåla, man undrar förstås vem eller vilka som har suttit inlåsta här? Olydiga barn, bortsprungna hundar eller kanske en och annan turist som varit för onykter för stranden
eller bara lite stökig? Det är en extremt liten bur så det är bara små barn, små hundar och små turister de låst in här. Vem vet, någon dag kanske det sitter någon i buren när jag passerar och då får vi veta, men fram tills dess får
vi fortsätta att undra.
Här runt Golf del sur är det lugnt och stilla, ibland behöver man få en dos av motsatsen med mycket liv och tjo faderittan. Då kan man åka till Los Christianos som är en av de större charter-orterna på ön, där finns mycket allt. Jag och Alec
bestämde oss för att ta en shopping och walk about tur dit. Den planen sprack, det var alldeles för varmt så vi köpte handukar och gick till stranden och badade istället.
Stranden som ligger närmast hamnen är det mycket mindre folk på, fortsätter man strandprommenaden blir det mer och mer folk. Här vilar inte alla på klassiska strandstolar, en del har skaffat en unicorn och myser på, så den klassiska
badstolen har fått en konkurrent. Åtminstone här.
Jag tycker det ser bekvämt och trivsamt ut, dock lite oklart hur jag skulle kunna frakta med den här pjäsen i taxin eller på den lokala bussen och kan man lämna in den till garderoben på Hard Rock Café om man vill äta lunch där? Oklart.
Nu har ni fått ett litet smakprov på min upptäcktsfärd, i nästa inlägg bjuder jag på flera och då blir det crazy vill jag lova.
Mycket kärlek och goda eneriger till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
PS. Kan en plastblomma vissna? Jag är orolig. Har skrivit till flera plastblomsterspalter men ingen kan ge ett tydligt svar. Kan de få ohyra? Kan de börja vantrivas och fälla blad? Pam, om du läser det här, vad är ditt råd?
DS.
1