frusandstrom.blogg.se -

I onsdags morse gick jag upp, full av förväntan inför vår utflyktsdag till Puerto de la Cruz. Jag har för vana att varje morgon gå ut på terrassen och välkomna dagen, krama om allt vackert som jag ser när jag kikar ut över den färgsprakande soluppgången. Då hände det, det sa bara pang! och så börjar blodet rinna.

Jag gick rakt in i glasdörren som vi aldrig stänger till vanligtvis, men just den här morgonen hade Tomas stängt till den eftersom det drog kallt från vårt uterum. Ofta fäktar jag lite när jag går igenom den här passagen för att försäkra mig om att glasdörren är öppen, men just idag sa det PANG. Jag gick och hämtade toalettpapper och torkade bort näsblodet och undrade vad universum ville tala om för mig med det här. Troligtvis ville universum att jag skulle läsa på de nya restriktionerna om att man inte får susa runt på ön hur som helst, eller så var det något helt annat. Vi for iväg på gudomligt vackra kringelikrok vägar genom storslagen natur som är så vacker att man nästan behöver nypa sig i armen. Vi passerade också ett par polis och militärspärrar som nästan kändes lite otäcka, men vi vinkades igenom och kunde köra vidare.

Puerto de la Cruz är en vacker stad med charmig arkitektur som man inte riktigt kan se sig mätt på.

Små mysiga gator med gränder och prång, den här dagen ödsligt charmigt. Det visade sig att hela staden stängde ner inför julhelgen.

Vi åt lunch på klassiska Ranchu Grande innan vi for hem igen. Det här är ett ställe som det är konstant kö till, så mitt tips är att åka hit dagen före julafton, gärna lite senare på eftermiddagen, då är det i princip tomt.

Under vår visit i Puerto de la Cruz fick Tomas ett mejl från en kursdeltagare som är på väg ner.

Han berättade att han tagit del om de nya restriktionerna om att man inte längre får förflytta sig runt om på ön, då förstod vi varför det var polis och militärspärrar på vägarna. Det var ju tokigt att vi inte snappat upp det.

Innan vi lämnar Puerto de la Cruz ska vi rikta blickarna mot en av världens absolut största deckardrottningar som fått en gata uppkallad efter sig här. Jag pratar om Agatha Christie, deckardrottningarnas deckardrottning.

För cirka 93 år sedan kom hon till Puerto de la Cruz. Många säger att hon flydde för att komma undan all uppmärksamhet som uppstått i samband med att hon varit mystiskt försvunnen under 11 dygn.

Hon försvann efter ett gräl med sin make då han tillkänna gav sina planer att genomföra skillsmässa för att få leva med sin älskarinna. Dagen efter hittades hennes bil parkerad ovanför ett stenbrott. I bilen fanns Agathas kappa och körkort, men författarinnan själv var försvunnen. Nyheten spreds snabbt. Inrikesministern pressade polisen, mer än 1000 poliser, 15000 volontärer och flera flygplan deltog i sökandet. Sir Arthur Conan Doyle lämnade ett av Agathas handskar till ett medium för att kunna hitta henne. Hennes make misstänktes när det uppdagades att han hade en affär med en annan kvinna.

Tio dagar senare hittades hon på ett exklusivt hotell i Yorkshire där hon checkat in i makens älskarinnas namn. Läkare konstaterade att hon drabbats av minnesförlust vilket hon själv vidhöll. Men det spekuleras om att hennes förvinnande var ett sätt att skrämma hennes man.

Men det var hit hon kom för att få lite lugn och ro efter allt ståhej. Turister har beskrivit att de sett Agatha Christie i ett hörn av orkidéträdgården i samtal med en mystisk man i stråhatt, vem var han? Några amerikanska turister spekulerar om att det var Ernest Hemingway.

Så kanske det var, härligt att det finns en byst och ett minnesmonument efter Agatha Christie här, vart annat år har de en novell och deckartävling till minne av hennes tid här.

Igår bröt vi mot utegångsförbudet som gäller mellan 23.00 - 06.00, det är smutsigt och kriminellt, men vi tappade bort tiden efter en trevligt kväll hos Kinga och Nathalia som bor på en båt nära oss.

Vi har varit lite kriminella den här veckan, förlåt. Det kommer aldrig mer att upprepas.

Nu tackar jag för mig och önskar er alla ett riktigt gott slut. Massor mer kärlek och goda eneriger till Er alla & tack för att du tog dig tid att läsa.

En räkmacka är aldrig fel