23 februari 2020
Det är väldigt speciellt att få komma tillbaka till sitt skrivbord och välkomnas med ett hjärta och ett hjärtligt meddelande fyllt av kärlek och vackra ord. Jag kan bara säga att jag har så fina kollegor att jag ibland får nypa mig i armen för att förstå att de faktiskt finns på riktigt.
Det har varit en rolig och intensiv arbetsvecka som jag avslutade med att åka ner till Göteborg för att få umgås lite med pappa Willy. Det blåste storm i Göteborg, vilket inte är helt ovanligt, men den här gången kändes det som att balkongen höll på att lossna från husfasaden och blåsa iväg.
Pappa Willy älskar att få sova på soffan och under tiden han gjorde det i lördags förmiddag, tog jag en tur till det lilla torget som ligger alldeles nära pappa och köpte princessbakelser och lila tulpaner.
Han blev jätteglad, det är en tradition för pappa Willy att varje lördag gå till Ahlströms konditori och köpa en bakelse, men den här lördagen fick det bli en princess från Dahls och det fungerade alldeles utmärkt.
I lördags eftermiddag gick vi ut på pappas nya favoritkrog, en Turkisk restaurang som heter Tara och ligger vid Korsvägen. Vi har varit där några gånger nu så personalen har lärt känna pappa Willy och de vet vad som gäller när han kommer. Kyparen frågar inte längre om han vill ha vatten eftersom han lärt sig att pappa alltid svarar: Nej tack, jag har tvättat mig hemma.
Den här lördagen var extra mysig då vi blev ett gäng som åt tillsammans, min syster Mona och hennes pojkvän Thomas samt hennes äldsta dotter Johanna med sin man Per. Det var en underbar kväll med många skratt och spännande samtal. Johanna delade med sig av en serie som hon och Per har hittat på Discovery, den heter "Naken och ensam" och det är den tuffaste realityserien som någonsin producerats. Den går ut på att man släpper ut deltagarna i den australienska vildmarken nakna med endast ett föremål, en machete kniv. Utan en tråd på kroppen ska de överleva i 21 dagar utan varken mat eller vatten. Det låter som en riktig höjdarserie, Robinson framstår som ett mesprogram jämfört med "Naken och ensam".
En av de nyhetsinslag som fångade mitt största intresse den här veckan är inslaget om den brittiska violinisten Dagmar Turner som spelade fiol under tiden läkarna opererade bort hennes hjärntumör.
Hel otroligt, anledningen till att hon spelade violin under operationen var för att kirurgerna skulle kunna försäkra sig om att de inte skadade hennes finmotorik i vänsterhanden. Jag är så fascinerad!
På tisdag flyger jag tillbaka till Teneriffa om sandstormen eller "caliman" har lugnat ner sig vill säga. Just nu råder det kaos i flygtrafiken eftersom planen tar skada när de flyger igenom sanden. Den här bilden har Tomas tagit idag från vår terrass och det är inget filter. Allt går i en vacker nyans av guldgul sand.
Idag avslutar jag med ett inlägg från fantastiska Thomas Di Leva, det är väldigt tänkvärda ord som jag önskar att ni alla tar på största allvar.
Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
0