En räkmacka är aldrig fel

För tredje gången i mitt liv axlade jag min superhjälte-mantel, jag har vunnit en jordskredsseger, trevligt besök av blivande OS-medaljör och en oväntad vänskap.
Bloggen har varit tyst en tid på grund av tekniska problem. Den här plattformen tillåter inte längre inloggningar från utländska nätverk och det har varit en stor utmaning. Nu har de hjälpt mig och vi har hittat en lösning som jag hoppas kommer att fungera framöver.
Tack alla ni som hört av er och uttryckt er förtvivlan över att bloggen stått stilla. Det värmer mitt hjärta ska ni veta. Bästa hälsningen jag fått fick jag av en läsare som önskade ett release-datum med motiveringen ”Så jag vet hur länge jag behöver stå ut”.
 
Jag har under min livstid ”satt dit” två ficktjuvar och en biltjuv. Vid de tillfällena har jag ingripit blixtsnabbt utan att tveka, något som gör mig oerhört stolt. För några dagar sedan var det återigen dags att axla min superhjälte-mantel.
Under min springtur passerade jag ett brittiskt par och iakttog då en man som gömt sig bakom dem på ett märkligt sätt. När jag vände mig om ser jag att han har stuckit ner handen i hennes ryggsäck och jag skriker högt att det är en ficktjuv som tömmer ryggsäcken. Kvinnan vände sig snabbt om och där stod han med både hennes plånbok och telefon i handen. Hon frågade vad han höll på med och slet åt sig sina saker, han svarade att dragkedjan till ryggsäcken gått upp och att hennes tillhörigheter trillat ner på marken. Jag sa då att han ljuger och att jag såg när han stoppade ner handen i hennes ryggsäck. Då la han benen på ryggen och försvann som en avlöning. Det brittiska paret tackade mig och fortsatte sin promenad. Jag stod kvar och andades & hörde hur min superhjälte-mantel fladdrade i vinden. Vissa dagar känner jag mig bara så grymt bra!
 

Jag har vunnit en jordskredsseger, en seger över mig själv. I samband med att vi sålde bilen här på Teneriffa lovade jag mig själv att aldrig mer köra bil på den här ön. Nära döden upplevelserna har blivit för många. Påfarterna till motorvägen är ca 30 meter, man får trycka plattan i mattan om man ska ha en chans att ta sig ut. Avfarterna skyltas ungefär samtidigt som det är för sent att ta av och skyltningen är totalt förvirrande och i många fall helt omöjliga att förstå sig på. I rondellerna kan det finnas både tre och fyra filer, ibland med en stopp-skylt mitt i. Ingen följer några som helst trafikregler men alla ska fram och att hänga på tutan är mer en regel än ett undantag. En gång gick en man ut och sparkade på bilen när jag försökte att köra igenom en rondell. Oklart varför.
En dag sa min vän Hans som också bor här att han funderade på att köpa en bil och undrade om jag kunde tänka mig att ta hand om den vid de tillfällena han behöver vara i Sverige. Skräcken spred sig genom kroppen samtidigt som ett ljus sken upp i mig, självklart ska jag köra bil här igen. Nu har Hans varit i Sverige och jag har disponerat en jättefin svart Citroen C3, Aircross. De första turerna körde jag mest här i området där jag bor och jag medger att det är en frihetskänsla att susa upp till Mercadonan och handla skaldjur eller pata negra skinka som jag blir sugen på när man minst anar. Nu har jag avancerat och kört till El Varadero, Siam Mall och till flygplatsen. En annan tur jag är extra stolt över är till Las Chafiras där jag rekade bilverkstäder som kan installera en back-kamera med lyckat resultat. Nu är Hans tillbaka och den fina bilen är med sin ägare i El Varadero, det känns tomt att inte ha en svart bil som står och väntar på mig.
Tack Hans för att du uppmuntrar och peppar mig till spännande utmaningar.
 
 
 
Jag har haft besök här av en blivande OS-medaljör. Han heter Emil Bengtsson och kommer tävla i seglingsklassen Laser eller Ilca som den numera heter.
 
 

Vi har ätit goda och trevliga middagar tillsammans under de två veckorna han var här.
En kväll tittade vi på en fransk film ”En oväntad vänskap”, har du inte sett den, gör det.
Det är en fantastisk rolig & charmig historia som handlar om en ung kille som precis kommit ut ur fängelset och blir anställd som personlig assistent till den förmögne aristokraten Phillipe som blivit förlamad efter en skärmflygningsolycka. Filmen är Frankrikes  största internationella publiksuccé och den första filmen som lyckats nå Amelie från Montmartes publikrekord.

 
Med det avrundar jag det här inlägget. Nästa söndag bjuder jag på fler spännadne äventyr jag fått uppleva den senaste tiden. Massor med kärlek och goda energier till er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.