En räkmacka är aldrig fel

En natt på Gardemoen imponeras jag av min poetiska ådra, nu ska en av de mest skruvade litterära karaktärerna som någonsin gestaltats flytta hem till mig, när höstlöven sprakar borde vi alla få promenera på Djurgården.

För ett par veckor sedan flög jag tillbaka från Teneriffa till Stockholm och fick ett stop over på Gardemoens flygplats i Oslo mellan kl. 23.30 – 07.40. Den här natten var det stökigt, musik spelades högt ur högtalarna hela natten och det var mycket människor som rörde sig som osaliga andar runt hela flygplatsen. En tuff natt fast jag var glad ändå.

 
 
För att komma till ro och skingra mina tankar tog jag upp min gröna anteckningsbok som är en av cirka 30 stycken jag har och började läsa vad jag hade sparat för spännandeheter i just den här.
I de här böckerna skriver jag blandat högt och lågt allt som kittlar mina tankar & väcker mitt intresse. Det kan vara några tänkvärda ord eller en mening ur en intervju, en podd eller kanske något klokt ur ett sommarprogram. Det kan vara en fras ur en låt, ett recept, eller bara något jag reflekterat över när jag läst en bok eller artikel. Allt samlas i ett huller om buller i någon av mina anteckningsböcker utan närmare förklaring eller analys. Den här natten på Gardemoen förstod jag att det här formatet är underhållning på hög nivå. 

 
Oklart vart jag snappat upp dessa genialiska lösryckta ord.
Oasis, What ever, Porslinet, Fri människa, Sådär kan man också göra, är medvetna om att de delar ett ögonblick av genans. Garanterat stulet och i det ögonblicket jag skrev ner detta var jag troligtvis helt övertygad om att jag inte skulle kunna leva utan dessa ord. Det är poesi och kanske inspiration till någon som vill tatuera in något konstnärligt & lätt obegripligt. Jag slutar aldrig att imponeras av mig själv.

I veckan besökte jag ett av mina favoritställen i Gamla stan, Science Fiction-bokhandeln på Västerlånggatan.
Där i skyltfönstret stod hon, den pompösa och stränga drottningen Hjärter dam från Alice i Underlandet, avbildad på en fantasifull och alldeles bedårande tekanna. Jag bestämde mig för att en sådan tekanna ska jag köpa till mig själv i inflyttningspresent den dagen jag flyttar in i min nya bostad.


Det var inte bara tekannan i sig som talade till mig. Jag flyttades mentalt tillbaka till mig själv som 12-åring då jag läste Alice i Underlandet och minns den här boken som både märklig & osammanhängande. Trots det kunde ändå inte sluta att läsa.
Som ni alla säkert vet handlar boken om 11-åriga Alice som har tråkigt en dag och då dyker det helt plötsligt upp en vit kanin som plockar upp en klocka ur sin västficka och säger ”Kära nån, jag är sen”. Kaninen skuttar vidare, Alice följer med. Kaninen hoppar ner i ett kaninhål, Alice hoppar efter och hon faller & faller flera mil och hon hamnar som bekant i Underlandet. Hon kommer till kaninens hus där kaninen får för sig att Alice är hans hushållerska. I huset dricker hon en flaska som får henne att växa och hennes kropp fyller hela huset. Alice lyckas hitta några kakor som får henne att krympa. Hon hamnar hos Hattmakaren och Kaninen på ett förvirrat tekalas som hon tröttnar på och ger sig iväg. Här minns jag att min favoritdel i boken börjar. Alice hittar en dörr i ett träd som går till en slottsträdgård där hon möter soldater i form av spelkort. Några av dem har fullt upp med att måla vita rosor röda. Drottningen Hjärter dam dyker upp med sin pompösa och respektingivande karaktär. Hon bjuder in Alice till en märklig krocketmatch där klubborna är flamingos och kloten igelkottar. Drottningen fuskar, Alice tröttnar och träffar en falsk sköldpadda som jag inte minns riktigt historien kring. Alice hamnar igen i drottning Hjärter dams hov och tvingas vara med vid en rättegång. Hjärter Knekt blir anklagad för att ha stulit bakelser ur Hjärter dams kök. Rättegången är kaotisk, drottningen får vredesutbrott och spelkortssoldaterna överfaller Alice. Det är en otäck historia som slutar med att Alice vaknar upp under trädet som hon satt vid i början av boken och spelkorten som ligger runt henne har förvandlats till löv som fallit ner.
Efter den här lilla resumén förstår ni säkert varför man vill ha en tekanna med den mäktiga drottningen Hjärter dam som får fantasin att vakna till varje morgon vid te-stunden.
Jag säger bara Välkommen hem till mig drottning Hjärter dam.

I lördags fick jag uppleva en gudomligt vacker och underbar dag på Djurgården.
Solen sken, höstlöven sprakade i sina vackraste färger, vad mer kan livet bjuda på?
Jo, det skulle vara att få njuta av den här upplevelsen med någon man tycker mycket om.
Det fick jag. På grund av rikets säkerhet kan jag inte berätta vem det är. Vad jag kan berätta är att han är en sällsynt person och för mig mycket speciell.

 
Med det avslutar jag det här inlägget. Massor med kärlek och goda energier till er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.