frusandstrom.blogg.se - Många funderingar kring allt spännande som har berikat mitt liv den här veckan, starkaste upplevelsen är mötet med Helmut.

Det har varit en väldigt händelserik vecka så jag har fått klura ordentligt på vad jag ska ta med i veckans blogg.

Vi har den stora förmånen att arbeta på ett kontorshotell där vi blir bjudna på frukost varje tisdagsmorgon. Det är en generös buffé och det finns inget man saknar. I tisdags passade vi på att ha ett morgonmöte för att stämma av veckan och prata med varandra om vad som ligger framöver, supertrevligt. Min chef Marita hade lovat att en hemlig gäst skulle komma på besök och det var ett möte som berörde mig otroligt starkt, på ett positvt sätt.

Marita har berättat att hon har hjälpt en man från Tyskland som varit uteliggare i åtta år, han har bott i en tunnel vid Naturhistoriska muséet och under dagarna har han suttit vid Rådmansgatans tunnelbanestation och tacksamt tagit emot små gåvor från förbipasserande.

Av nyfikenhet stannade Marita till en dag och började prata med Helmut som han heter, de blev vänner och steg för steg så har Marita hjälpt Helmut till ett värdigt liv.

Det är såklart en lång historia, men det Helmut berättade nöp så hårt på mig att jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Idag bor han på Kungsholmen och har utbildat sig till Parkeringsvakt, en utbildning jag troligtvis inte skulle kunna ta mig igenom. Men det gjorde Helmut, efter att ha studerat tre månader på SFI gick han utbildningen och för att bli godkänd behövde han läsa in sig på ett material på 700 sidor, och därefter göra ett test på 180 frågor om jag minns rätt och man behöver svara rätt på alla frågor för att bli godkänd. I Helmuts grupp var de 16 som skrev och tre klarade sig, en av dem var Helmut.

Nu låter det som allt bara är solsken, men så är det förstås inte.

Helmuts historia är sorglig och tung, han säger själv att han har överlevt sin åtta år som uteliggare tack vare att han är drogfri. Helmut planerar att skriva en bok om sitt liv och jag vill gärna återkomma och få berätta mer om honom. Han är en fantasisk person som aldrig gett upp och jag är så lycklig att Marita stannade till en dag och började prata med honom. Det finns hjältar och så finns det riktiga hjältar, Marita är en riktig hjältinna.

Jobba på distans går som en dans, jag kom till Teneriffa i tisdags och har varit med på flera möten via Hangout, det fungerar utmärkt och arbetet fungerar lika bra som hemma.

Här sitter jag i min "jobbsoffa" på Teneriffa och i datorn sitter mina fantastiska kollegor på kontoret hemma på Götgatan och vi pratar nästan som vi sitter i samma rum.

I går var en stor dag, vi hade det stora nöjet att hämta hem vår egna fina Sailstarbil, det är stort.

Nästa vecka ska vi lämna in bilen för att montera på en krok, det är själva grejen i verksamheten att kunna förflytta båtarna på en trailer när det behövs.

En kvällsaktivitet här hos oss kan vara att putsa fönster, det är trevligare att putsa fönster i en vacker solnedgång.

Idag när jag var ute på min springtur hörde jag helt plötsligt ett välbekant prasslande ljud långt borta, det skuttade till i hjärtat, det var Tomas som segalde förbi i sin Aero.

Nu närmar sig julen och vi är redo, i kylen finns både sillar och julskinka. Men det är först på tisdag, imorgon väntar arbetet och på kvällen grillkväll här på terassen med våra vänner och kollegor från Amarilla Sailing, det ska bli väldigt kul!

Jag önskar Er alla en riktigt fin jul, mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.

En räkmacka är aldrig fel