En räkmacka är aldrig fel

Tydlig kommunikation och glass på arbetsplatsen sprider glädje och finns det någon mer än jag som råkat ut för arga grönsaker?
På vår arbetsplats delar vi upp köksansvaret veckovis, det hänger ett schema på kylskåpet så man klart och tydligt kan se vilka veckor man är ansvarig och med vem man ansvarar tillsammans med. Det är väldigt bra tycker jag, det är en del att styra upp i köket med disk, sopor och allt möjligt så då känns det tryggt att man är två. Utöver allt ansvar med köket ingår också att ta hand om postsorteringen. När brevbäraren kommit och lämnat över dagsens post går man runt till sina kollegor och överlämnar dagens brevskörd, vi är 7 personer totalt på kontoret. Trots all tydlighet råder det ibland viss förvirring om vem som har köksansvaret, så jag och min fantastiska jobbfruga Maria bestämde oss för att radera alla frågetecken när vi ansvarade förra veckan. Vi smackade helt enkelt upp en glad lapp på kylskåpet så ingen skulle känna sig förvirrad över vem som ansvarar. 
 
 
Alla blev jätteglada över vår enkla men ändå så hjärtliga hälsning, så enkelt och så uppskattat.
Det är inte bara roliga lappar på kylskåpet som uppskattas på begravningsbyrån där jag arbetar, det går att få kollegorna lyriska av lycka genom att fylla frysen med glass av alla tänkbara sorter!
 
 
En dag när vi satt och åt lunch med mitt kursgäng, (de lyckliga kursdeltagarna som fick första utkastet av "Majsans begravningsbok"), frågade Hassan mig om jag tyckte det var för kallt att äta glass idag, jag svarade Hassan att det är aldrig för kallt för att äta glass. En stund senare dök han upp med två bärkassar med glass. Så arbetar han världens bästa Hassan, alla borde ha en Hassan.
 
Det är inte bara glass och skratt när man är köks- och postansvarig. I fredags blev en tung dag för mig, jobbfrugan är ledig på fredagar så allt ansvar låg på mig och mina spröda små axlar. Jag pratade med min chef om att det kanske kunde vara läge att ta in en vikarie på fredag vilket han tyckte var helt rimligt såklart, dessvärre lyckades vi inte få tag på någon. Så det var bara att kavla upp ärmarna och stå i för det fick jag verkligen göra. Kollegorna hade haft pizza och rödvinsfest på torsdag efter jobbet som resluterade i en gigantiskt stor svart sopsäck. Tur att jag är både stark och snygg. När jag senare delat ut all post var jag helt slut och var tvungen att sms:a min jobbfruga och be henne komma och rädda mig, jag var helt slut efter allt postsorterande.
 
 
Hon hade ingen möjlighet att komma, hon hade fullt upp att kurerar sin förkyldning med ingefärste.
 
Det är skojigt med Facebook, ibland. Jag blir alltid väldigt glad när det kommer upp minnen från tidigare år. Idag kom det en bild som gav mig väldigt mycket glädje och positiv energi. Bilden publicerade jag för 5 år sedan och handlar om några av mina absolut roligaste somrar då jag och min bästkompis Karin sände sommarradio på en radiostation. Texten till bilden på facebook var ungefär såhär: För drygt 25 år sedan marknadsförde vi oss på detta sätt inför årets höjdpunkt - Sommarradion.
Tack Charlotte Medero som återskapade mig och Karin exakt så som vi såg ut då för ca 30 år sedan.
 
 
Producera radio är bland det roligaste som finns, jag går konstant i en radiodröm och längtar efter att få sända igen. Jag och Karin har något stort på gång, vi vet bara inte exakt när det övergår till ett skarpt läge.
 
Igår när jag lagade mat försökte en gul paprika att kommunicera med mig. Först klöv jag den mitt itu men den ena halvan såg ondskefull ut så jag beslöt mig för att dela den i flera delar. Men hur jag än gjorde blev den mer och mer otäck och såg argare och agare ut, jag skyndade mig att strimla den med min nyslipade vassa kniv och blandade de gula små bitarna i salladen. Jag vet inte om det är jag som har väldigt livlig fantasi eller ser den här paprikan inte väldigt arg ut?
 
 
Jag ser två ögon, en trubbig näsa och en mun som skriker. Jag skickade den här bilden till min äldsta son som är vegetarian och frådagde om han skulle äta den här paprikan  om den kunde skrika, han har inte svarat ännu.
 
Då är det lugnare med frukt-kuckelimuck man mixar med frysta jordgubbar, banan, äpple, ingefära och vad nu huset har att bjuda på. Cruffin-semlorna likaså, de ser bara goda och inbjudande ut och vill inget hellre än att bli uppätna under söndagsfrukosten.
 
 
Idag har jag sällskap i min skrivarstuga av min älskade Tomas. På den ena sidan av bordet sitter jag -  en författarinna med bohemisk look och känsla och skriver på Majsans begravningsbok. På andra sidan bordet sitter Tomas - en ingenjör med cool och bestämd look och ritar ett vindkraftverk.
 
 
Nästa vecka flyger vi till Teneriffa för att göra klart allt och få nycklarna till vår lägenhet där vår nya skrivarstuga väntar på oss. Over and out.
 
 

Gisela Frändfors

Du är underbar 😃😄😁😁🤗🤗

Svar: Tusen tack Gisela 🙏💛🙏 vad glad jag blir 🤗
En räkmacka är aldrig fel

Cricco

Kul läsning, igen 👍😜😊❤️

Svar: Tusen tack Cricco 🙏 vad glad jag blir att du tycker om mina inlägg 🤗❤️😘
En räkmacka är aldrig fel

Anna Nilsdotter

Vad rolig du är Majsan, som har en egen blogg!🤗 Helt fantastiskt!! 🌷🌸kramar från Anna

Svar: Tack Anna 🙏 vad glad jag blir att du tog dig tid att läsa och att du tycker om bloggen 🤗!
Kram 🌼
En räkmacka är aldrig fel

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress