En räkmacka är aldrig fel

Vad hände med alla trevliga telefonsamtal? Mer kärlek på kylskåpsdörren och vilken lycka att jag är gift med en MacGyver
Jag älskar att prata i telefon, det är jättetrevligt att höra en röst, en bekant stämma, ibland ifrån någon jag inte pratat med på mycket länge. En röst förmedlar så mycket mer än textade ord även om det är trevligt att få sms. Rösten ger mig en hint om den jag pratar med är glad, ledsen, arg eller bara som vanligt. Tidigare om åren har det varit ett fint sällskap att få prata med en vän till exempel på väg hem från arbetet. Men nu är det ett minne blott. Jag gör fortfarande tappra försök men de flesta jag känner svarar inte längre när man ringer, är inte det konstigt? Istället får jag ett sms tillbaka med oftast tämligen värdelös information som "kan inte prata, ringer dig sen". Vadå inte kan prata, har någon tillfälligt klippt av stämbanden på vederbörande eller kanske bara förlorat talförmågan? Förr svarde mina bekanta med en fras att de inte kunde prata nu och oftast anledningen och så avslutade vi med att säga: Vi hörs senare, och det gjorde vi. När någon jag känner fyllde år ringde jag alltid och sjöng eller spelade en truddelutt, men det är som sagt ett minne blott. Jag vill gärna förtydliga att mina vänner även ringde mig, jag var ingen telefonterrorist utan det var en ömsesidig telefonkontakt där jag ringde upp ibland och mina vänner ringde upp ibland. Nu skriver vi mest sms eller "Whatsup:ar" vilket också är ett trevligt sätt att kommunicera med jösses vad jag saknar det hederliga telefonsamtalet. Snälla kom tillbaka, jag är redo med min röda telefonlur.
 
 
Nu är det säkert någon som undrar varför jag har mössan på mig inomhus, är det ett nytt mode eller tycker jag bara att det är coolt?
Sanningen för er som inte vet är att jag har periodvis en rätt tuff psoriasis som till mestadel spökar i hårbotten och då hjälper Tomas mig med en kortisonbehandling och då är det mössa på som gäller.
 
Vi behöver mycket kärlek och skratt på vår arbetsplats, det behöver i och för sig alla, men vi arbetar med döden hela dagarna och har mycket tungt runt omkring oss och då gäller det att hitta enkla små trix som förgyller tillvaron på arbetet.
Ett sådant trix berättade jag om i ett tidigare inlägg då jag och min jobbfruga satte upp en kärleksfull lapp på kylskåpet där vi stolt presenterade oss som veckans köksansvariga. På fredagen satte vi upp en lapp där vi tackade för oss och presenterade nästkommande kökspatrull i hopp om att det kanske skulle komma upp en ny lapp. Det kom upp en ny lapp på måndagen och ytterligare en ny lapp måndagen efter det med presentation av veckans tjänstgörande kökspatrull. Jag blir så glad varje gång jag kommer ut i köket och ser bilden på "El tapas" eller "Skratteverket" som ansvarade senast, så enkelt att sprida lite kärlek och glädje.
 
 
Vi har förgyllt tillvaron på arbetsplatsen på många olika sätt den här veckan, en morgon firade vi vår chef som fyllde 30 år med smörgåstårta och bubbel. 
 
 
I det lilla paketet väntade en överaskning som han mottog med skräckblandad förtjustning, en tur på en sådan där mojäng när man åker på vattenstrålar nio meter upp i luften. Han blev mycket glad och lite rädd.
 
Som om det här inte räckte med festligheter bjöd även veckan på en väldigt speciell after work med jobbfrugan Marias dotter Mikaela som hedersgäst. Vår fantastiska Hassan dukade upp en buffé med minipizzor och piroger som hans fru gräddat till oss tidigt på morgonen innan Hassan åkt till jobbet. Så underbart gott och trevligt!
 
 
Jag har inte bara ätit smörgåstårta och pizzor på min arbetsplats den här veckan, oh nej. Jag och vår ekonomichef Åsa har börjat arbeta oss igenom ett material om GDPR, så livet är inte bara en fest utan också en dans med GDPR.............
 
 
Vår diskmaskin har trilskats med oss under en längre tid, den tjuter och vi behöver starta om den ett antal gånger innan den bestämmer sig för att tuffa sig igenom hela programmet. Nu har den blivit trilskare än någonsin och då kan jag bara tacka min lyckliga stjärna att jag är gift med en MacGyver. Ni som inte vet vem MacGyver är kan jag berätta att han är en extremt påhittig karaktär från en serie där han tvingas improvisera fram lösningar med hjälp av olika föremål som finns till hands. Det finns inga situationer som inte går att lösa med en Schweizsk armékniv, silvertejp och en gnutta genialitet. Så jobbar min Tomas MacGyver.
 
 
 
Idag löste Tomas MacGyver situationen med ett snöre och en halv pinne man äter thai-mat med.
 
Förra lördagen satt jag (utan mössa), här på vår terrass på Teneriffa med ett glas svalt vitt vin och hörde vågorna slå och palmerna som prasslade lite i vinden. Nästa lördag sitter jag i värmen, kanske på en terrass, någonstans vid medelhavet. Over and out.
 
 
 
 

Karin

Oj vad bra med påminnelse om vad telefonen är till för, att höra röster i! Precis som radio. Mycket bra. Annars blippar man ju så mycket och länge att man får gamnacke. Och kotorna skjuts ur led. Förövrigt är jag enig med ”det som inte går att laga med silvertejp - ÄR trasigt”. Bra jobbat, MacGyver!!!

Svar: Karin ❤️ tack för att du ringde mig idag 🥰 !
En räkmacka är aldrig fel

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress