En räkmacka är aldrig fel

 

När vi skulle hoppa in i taxin för att åka till flygplatsen stoppade chauffören oss, nu får de bara ta en passagerare i varje bil så vi fick åka i var sin taxi. På flygplatsen var det lätt kaos, vi möttes av en flera hundra meter lång kö som kändes som ett skämt. Anledningen till att den var så extremt lång berodde på att de allra flesta stod med tre meters mellanrum. När vi stått i kön ca 40 minuter och den knappt hade rört sig gick Tomas iväg och rekade fram en ny kö vi ställde oss i som faktiskt pinnade på rätt bra. Jag tror att vi hade ungefär en kvart på oss tills planet skulle lyfta när vi var klara i säkerhetskontrollen, men på tanke med kön till incheckningen förstod vi att vi skulle lyfta betydligt senare. Så blev det, vi satt två timmar i flygplanet och väntade, det var stora problem med att få med allt bagage, men vi är så glada och tacksamma att vi till slut kom iväg. På grund av nya hygienbestämmelser som följd av coronaviruset var det ingen servering ombord, bortsett från att man kunde köpa vatten. Det kände vi på oss och hade en trevlig liten picnic med oss ombord.

 

När vi höll på att packa upp vårt handbagade på hyllan ovan, frågar en kvinna mig ett par rader bakom oss om jag inte heter Marie. Jovisst, säger jag och då visar det sig det är Ebba och hennes make som är på samma plan som oss och nu undrar ni förstås vem Ebba är, det ska jag berätta. 2006 rekade jag ett hus till en psykologisk thriller som heter "Lögnens pris" och det är en historia om vilka fruktansvärda konsekvenser det kan bli om man tar lögnen ett steg för långt. Jag sökte en villa som skulle vara seriens huvudmiljö och det var inte helt lätt att hitta eftersom det skulle utspelas vissa sekvenser som krävde ett alldeles speciellt hus. Men jag hittade det speciella huset och det är Ebba och hennes makes hus som blev vår huvudmiljö till serien. Under mina 12 år som inspelningsledare rekade jag väldigt många hus och inspelningssplatser, några av dessa minns jag väldigt väl och det här huset där vi filmade Lögnens pris är ett av dem. Vi fick väldigt fin kontakt och vi har sedan följt varandra på facebook och det var så Ebba kände igen mig, det var ett väldigt trevligt återseende.

 

Har du inte sett den här serien kan jag varmt rekommendera den om du gillar kusliga och otäcka histrorier vill säga. Den största utmaningen jag hade inför den här inspelningen var att vi skulle köra igenom ett broräcke med en bil som sedan skulle krascha ner i vattnet. Jag fick snabbt lära mig att det är i princip omöljigt att köra igenom ett broräcke med en personbil, -men i vår saga är det så sa jag och såg vädjande ut. Vi fick en bro som vi kunde svetsa loss räcket på och göra vårt bilstunt, det var en bro som skulle totalrenoveras annars skulle det inte vara möjligt att genomföra. Det var mycket jobb med att få till, men vi fick vår bro och vi fick vårt bilstunt. Den här natten då vi spelade in avåkningen från bron var väldigt spännande, en rolig dag på jobbet helt enkelt.