MENY
3 maj 2020
Nu när det är lite småtråkigt i tillvaron är det som att min hjärna tar över kommandot under natten när jag sover och tar mig med på helt fantastiska äventyr.
Den här veckan har jag vunnit talang i Globen och det är få förunnat att få vara med om det.
Varje morgon när vi åker in mot stan har jag och Tomas med oss var sin smörgås som är inlindat i aluminiumfolie, det kanske inte är så miljövänligt men då vill jag lyfta fram att vi återanvänder vårt folie varje dag under minst en vecka. Det gör att aluminiumfoliet
blir otroligt skrynkligt efter några dagar och det är här min seger av Talang kommer in.
Jag drömde att jag vann Talang på Globen tack vare min enastående förmåga att med bara fingertopparna släta ut aluminium foliet så det blev blankt och som nytt och oanvänt.
Helt otroligt, Globen var fullsatt och till tonerna av en hel symfoniorkester och en ljuslasershow kammade jag hem vinsten till skriket av Bianca Ingrosso och LaGylia Frazier extas över min otroliga talang!
Så coolt, när jag vaknade på morgonen var jag jätteglad efter nattens spännande äventyr.
Förra veckan berättade jag om hur en ful banan kan bli en fin kaka.
Under den här veckan har banankulturen växt och jag har studerat veckans bananer och kommit fram till att vi har tre olika generationer av den här avlånga och välsmakade frukten i vårt hem idag.
Den äldsta generationen av banan är en brun som inte längre får ligga på frukt och grönsaksfatet, den våndas i sin ångest och vill inte dö, vill inte ruttna på en kompost och bli uppäten av larver och flugor. Det är en darrande känsla för den
stackars bananen. Helt uppriktigt, i vår familj vill ingen ha den OM inte den gudomliga bananbakerskan kommer och förbarmar sig över den lilla stackaren.
Banangeneration nummer två är den gula fina bananen som har gottat in sig bland sina andra gula tomat och citronkompisar. Den bananen kommer troligtvis bli uppäten under dagen, många i familjen går in under just den bananprofilen - gul banan.
Vid sidan av fatet har vi den tredje generationen av bananer och det är den gröna, jag kallar dem för råa. De flesta i familjen inväntar den gröna bananen tills den har blivit gul, utom min yngsta son som älskar gröna bananer. Själv tycker jag
att de är sträva och håriga, även opålitliga. Det inträffar nämligen att de går från gröna till bruna, men det är banankunskap på hög nivå.
För att nu alla ska kunna sova gott kan jag meddela att den bruna bananen blev en supergod kaka även den här helgen.
Det är så vackert i naturen nu med fjärilar och vackra blommor, jag blir så glad när jag får träffa dem en stund och njuta!
Jag älskar att läsa och nu vill jag gärna dela med mig av en helt otroligt charmig deckare som förgyllt min tillvaro under några dagar.
Låt mig få presentera Ester Karlsson med K, en gudomligt mysig och småtrevlig mordhistoria som utspelar sig i den trivsamma bostadsrättsföreningen Lärkan.
En dag påträffas Lärkans fastighetskötare död i sitt vindsförråd och spekulationerna härjar hej vilt om vem som är den skyldige.
Ester Karlsson driver sin egna utredning och har sitt finger med i spelet hela tiden, ibland kanske till och med lite för mycket.
Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
Karin
Ha🥰😂jag håller med! De gröna bananerna är sträva. Klart att det måste vara råa bananer!!
1