MENY
9 november 2020
I onsdags åkte jag ner till Göteborg för att få pyssla om pappa Willy tillsammans med min syster Mona. Det är alltid en fröjd att få komma hem och umgås med pappa som är lite skruttig, men oj vad han lever upp när vi är tillsammans och myser. Han har
alltid ett antal olika uppdrag till oss varje gång vi ses, den här gången var det batteribyte på klockan, lagning av mobiltelefonen, klippning och besök på kyrkogården.
Klockn 18.00 vill pappa att vi dricker ett glas bubbel tillsammans. Klockslaget är väldigt viktigt och Gud nåde den som inte är på plats klockan 18.00. Han har för vana att ringa och efterlysa oss om vi inte är hemma en halvtimma innan. Vi undviker
gärna den typen av samtal och numera är vi alltid hemma i god tid innan. På kvällen vill han äta ostbricka med lite kallskuret, mysig kvällsmåltid. I torsdags åkte vi ut på tur för att fixa några av pappas uppdrag och det blev ett oväntat äventyr
med livet som insats. Min syster Mona har allvarliga problem med sin rygg och kan knappt gå, därför har hon fått en rullator för att underlätta livet och kunna vara ute på tur.
Här står hon redo för att göra sin premiärtur med rullatorn på spårvagnen, något som visade sig kräva både styrka och mod. Rampen som man ska kunna fälla ut fungerade inte utan Mona fick lyfta upp sin rullator, tur att hon är både snygg och
stark för annars hade det kanske inte blivit någon spårvagnstur till stan. Väl nere på stan navigerade vi kors och tvärs för att hitta ramper som man smidigt kan rulla fram på bland alla stadens höga trottoartrösklar. Vi kryssade oss fram
från Kungsportsplatsen till Brunnsparken och mobilaffären där de kunde konstatera att pappas mobiltelefon var död och vi bestämde oss för att köpa en ny till pappa. Jag bad personalen att flytta över simkortet och då säger han skrattandes
att anledningen till att telefonen inte fungerar kan bero på att det inte finns något batteri i den. Oj oj sa vi, det måste pappa missat när han tappade telefonen i golvet. Vi fixade pappas batteri i klockan, handlade i Saluhallen och gjorde
ett stop på hotell Dorsia. Detta underbara hotell som är som att förflytta sig till 20-talets Paris.
Här blev det förvirrat med rullatorn, personalen som tog emot oss var inte riktigt klar över vad man gör med en sådan. Tack och lov dök det upp en ung kille som snabbt parkerade den en trappa ner i garderoben. På väg hem väntade nytt äventyr,
nämligen att ta sig ombord på en icke handikappsanpassad spårvagn. Det höll på att sluta med att min syster klämdes ihjäl i spårvagnens framdörrar, men med mycket skratt och envishet klarade hon utmaningen galant. Vi läste lite på
Västtrafiks hemsida och insåg då att vissa spårvagnar inte är anpassade för rullatorer eller rullstolar. Det är verkligen ingen lek att vara ute i kollektivtrafiken och på stadens gator och torg med en rullator, man borde få en genomgång
med tips om hur det fungerar. Kanske som ett körkort. Mona, du är en superrullatorhjältinna och jag ser fram emot nya äventyr nästa gång jag kommer ner.
I fredags hyllade vi vår hjältekonung Gustaf den II Adolf med att äta en gudomligt god bakelse. En del tycker det är märkligt att man hyllar honom på sin dödsdag, borde det inte vara på den dagen han föddes? Andra undrar vad gjorde han
för bra saker som gör att vi 378 år senare äter bakelser med ett chokladporträtt på. Han har faktiskt gjort ganska mycket. Han Grundade det svenska stormaktsväldet och är en av världshistoriens främsta fältherrar. Han tillträdde tronen
16 år gammal och fick ärva tre krig som han galant avslutade. Bra jobbat enligt min mening, en konung vi alltid ska hylla.
Jag kan inte låta bli att bjuda på lite kyrkogårds historia, kyrkogårdar är så spännande och intressanta platser. I förra veckan tog jag och min fantastiska kollega Åsa en lunchprommenad på Katarina kyrkogård och där passerade vi en
till synes klassik gravsten där Thore och Birgitta vilar lugnt och stilla.
Men, den som tar sig tid och går runt om stenen får en oväntad och glad överraskning med tjofaderittan.
Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
0