MENY
12 april 2021
Nu har vi varit hemma i drygt en vecka, det känns bra men ovant. Under veckan har jag upplevt soliga vårdagar, snöstorm, regn och hagelskurar. Det är som om vädergudarna vill bjuda på det lilla extra nu när jag inte varit hemma på några månader och vill verkligen imponera. Jag kan bara tacka & bocka och erkänna att jag är imponerad. Men väder är ju bara väder och vad gör en hagelskur eller två nu när jag är hemma och får vara nära familj och vänner? Inte så mycket i mina ögon.
Vi hade den stora lyckan att bli hämtade på Arlanda av Tomas son Anton när vi kom hem förra lördagskvällen. Inte nog med att vi fick skjuts, hemma väntade ett nyskurat hus som var gnistrande rent, i kylen väntade två räkbakelser och sval champagne samt en noga utvald lyxfrukost. Tack Anton och Freja, ni gjorde vår Påskafton till en riktig fest!
När man varit borta i ungefär fem månader behöver man ge själen tid att få landa och komma ikapp. Min själ behöver mycket tid för att fasa in sig och komma in och leva i den existensen vi har här i Sverige. För mig har det inneburit att vara i stillhet, inte göra mer än nödvändigt på min fritid utan bara ta det lugnt och vänta in själen så den får landa och komma till ro.
Påsken blev en lugn och behaglig helg, vi besökte mina svärföräldrar - naturligtvis på coronasäkert avstånd, det var väldigt trevligt att få ses en stund.
Nu börjar ormsäsongen och ormbilderna regnar in på Facebook och andra sociala medier. Jag har ännu inte träffat på någon orm själv den här våren, med det är bara en tidsfråga. En kollega till mig var generös och bjöd på sitt ormmöte, något säger mig att vi har ett rejält ormår framför oss.
Det finns människor som älskar ormar och bara inte kan få nog av dem, en del tycker att de är så mysiga så de vill krypa ner mellan lakanen tillsammans med dem. Jag vet faktiskt inte hur bra jag skulle sova i de här lakanen. Troligtvis inte alls på tanke med att jag får förhöjd puls bara av att se den här bilden. Skulle du sova gott i det här påslakanet?
I lördags hade vi grill och gottis-träff med några av våra barn som vi inte sett på snart sex månader.
Snacka om att längtdöden vara nära på att komma och ta oss allihopa.
Vi välkomstskålade i rosa champagne, och just exakt den här flaskan fick jag i 50-års present av mina styvdöttrar Karin & Stina med deras repektive Rickard och Martin. Tack snälla, det är så underbart att kunna sprida sina födelsedagspresenter under en längre period. Känslan från min 50-års fest kom till mig. Underbara bilder flashade förbi från festen som utspelade sig i Nueva Estocolmo och alla gäster var utklädda i bästa Sällskapsresan-kostymer.
Nu vill ni förstås se en bild på oss från den här kvällen, så här är vi! Jag, Karin och Stina mitt under disco-kulans lila sken. En fantastisk fest som jag kommer att minnas och tänka tillbaka på med glädje resten av mitt liv.
Livet är inte bara fest. I morgon kväll åker jag ner till Göteborg för att få träffa pappa Willy som jag inte heller har fått träffa på ett halvår. Han bor kvar på sitt korttidsboende och kämpar för kung och fosterland för att så småningom få komma hem till lägenheten. Vissa dagar är han på hugget, andra dagar sover han bort mer eller mindre på grund av smärta efter det att han trillade för några veckor sedan. Det är svårt att få ur honom hur han mår och hur han har det eftersom han alltid levt med det faktum att en telefon är gjord för korta meddelanden, oftast har han klämt ur sig det han vill säga på ca 2 minuter och 37 sekunder om man ställer ett antal följdfrågor. Men nu får vi ses på onsdag och det känns bra. Jag önskar att jag kunde bjuda honom på den goda desserten som Tomas gjorde i lördags, den skulle pappa Willy älska.
Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
Karin
☀️förstår underbart att få se familjen på nära håll igen! 💞Hoppas att pappa ville kryar på sig när du kommer och piggar upp! Åh Nueva Estocolmo, vilket otroligt partyupplägg och vilken otroligt fin unik klänning du hade!✨
1