frusandstrom.blogg.se - Livet i en vacker nerförsbacke, vi fortsätter vår kriminella bana värre än någonsin och möt Stan, the man with a shaker in his hand.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad som händer med tiden, men just nu går den fortare än någonsin. Det kan bero på den gamla klyschan att tiden går fort när man har roligt. Den här gudomligt vackra nedförsbacken sprang jag nerför idag och knockades av allt vackert, blommor, fågelkvitter, hav och brutala klippor. Livet är vackert bara man tar sig tid att se sig omkring och uppleva det.

I fredags var vi ute på äventyr, vi var hembjudna till några seglingskompisar som Tomas lärt känna de senaste veckorna och det visade sig bli en fest som inte gick av för hackor.

Efter fyrtio minuters bilresa med lite kringeli-krok-vägar kom vi fram till den här vackra porten och då exploderade jag nästan av nyfikenhet, vad döljer sig bakom den här spännande och charmiga entréen?

Jo, där stod Alex som är kock och förberedde en förtrollad måltid med tapas, musslor och gudomligt god grillad tonfisk. Maten var inhandlad på en lokal marknad och vinerna producerade på närliggande vingårdar.

Det extra charmiga med det här huset är att det finns ett utomhuskök som verkligen är lyxutrustat med allt och som inbjuder till att ha trivsamma "Gardenpartys" vilket är totalt förbjudet nu i coronatider. Såklart, allt roligt är förbjudet och säger man inte att förbjuden frukt smakar bäst? Det kan vi nog alla skriva under på som fick uppleva den här fantastiska festen.

Här sitter vi och njuter av musslor som Alex kokat i vin, persilja, lök och massa annat gottis. Så otroligt gott och galet trevligt & roligt.

Det är också roligt att komma och se hur andra bor och har det här på ön. Det är något kyligare uppe i bergen men det är precis lika vackra solnedgångar.

Vi åt gott, skrattade massor, dansade och till slut när allt var som skojigast var det dags att rulla hemåt. Såklart startade vi hemresan något försent och vi fick återigen gå in i den mörka kriminella zonen. Vi kom hem och klarade oss undan både polis, fängelse, tortyr, rättegång och böter. Puh, vilken tur.

När jag kom hem var jag galet törstig och hur mycket jag än drack var jag fortfarande lika törstig.

Jag kände mig som Baron von Munchausens häst, vid ett tillfälle när baronen galopperar in i staden med fiende tätt efter sig, stängs portarna lite för fort och knippsar av hästens bakdel.

Baron von Munchausen är fundersam, hur mycket hästen än dricker så släcks inte törsten. Först när han vänder sig om ser han att allt vatten forsar ut genom hästens bakdel som är borta. Typ så upplevde jag situationen, jag drack ungefär en och en halv liter vatten innan törsten stillades. Äter man salt mat så får man stå sitt kast och hjälpa kroppen att få i sig ny vätska.

Nu vill jag gärna dela med mig av en person som flera av er säkert redan stiftat bekantskap med, men ni som inte gjort det uppmanar jag er att ställa dörren på vid gavel in till era hjärtan och släppa in "Stan the man with a shaker in his hand".

En av mina stora idoler Jason Mraz, upptäckte ett fan i publiken under en konsert i Taipei som hade en shaker eller marackas som han satt och skramlade med. Ett hemsnickrat instrument som ser ut som en toarulle fylld med riskorn eller liknande. Han blev bekymrad och förstod att den här personen kan komma att sabotera hans nästkommande låt som var en finstämd ballard. Jason tar aldrig upp någon på scen under sina konserter, men den här kvällen gjorde han ett undantag. Han bad Stan komma upp på scen med sin "shaker" som han troligtvis redan retat upp flera i publiken med. Jason bad Stan Shake:a på vilket han gjorde och ganska snart hörde han även Stan sjunga med och det visade sig att han är en musikalisk begåvning.

Det blev en succé och många i publiken var helt övertygade om att Stan ingick i konserten och att allt var planerat vilket det inte var. Missa inte det här finstämda numret som finns på Youtube, sök på "Stan, the man with a shaker in his hand". Det är bara Älsk på den.

På tal om Älsk är det säkert många av er som firar Alla hjärtans dag idag på många olika romantiska sätt och hyllar kärleken.

Jag och Tomas firar Alla hjärtans dag alla dagar och igår var vi på en av våra favoritrestauranger, Alecrim som är lite utöver det vanliga.

De använder bara närproducerade råvaror, allt är vällagat med massor av kärlek och man önskar att maten aldrig ska ta slut när man äter där.

Igår inträffade det mest ovanliga jag har varit med om på en restaurang. När vi betalat och reste oss för att gå hem kom ägarinnan med en present till oss, en vinflaska från släktens vingård här på Teneriffa.

Det vinet vi gillar allra mest, the wine with no label. Simply the best.

Så enkelt kan livet vara.

Massor med kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.

En räkmacka är aldrig fel