En räkmacka är aldrig fel

Jag och min Buddha, upp som en sol & ner som en pannkaka, att vara en fri människa och världens vackraste ljud enligt många
Det är en turbulent tid i livet nu, vi har fått ett stort bakslag i pappa Willys rehabilitering på grund av slarv och nonchalans inom sjukvården. Det är som att gå sönder inombords och allt känns som en röra, något oroligt och obehagligt som äter på mig inombords. Det är olämpligt att känna så i det här läget, för nu behöver jag och min syster vara starka och peppa pappa Willy så han fortsätter att fighta sig framåt. Jag samlar kraft i Yogan tillsammans med Buddhan.
 
 
För att sumera det som hänt så kan jag berätta att pappa fick åka hem förra måndagen då läkarteamet på sjukhuset ansåg att han kunde gå och klara sig själv hemma med lite mer stöd av hemtjänsten. Så var inte sanningen, han kunde inte gå själv och det fungerade inte trots att hemtjänsten hade utökade besök. Morgonen efter han kommit hem trillade han igen och slog i ryggen väldigt illa. Nu är han tillbaka på sjukhuset men ska snart få åka till ett korttidsboende och träna upp sig så att han klarar att bo hemma.
Jag har bara en bild framför mig och det är att pappa Willy sitter hemma igen i sin fåtölj med en grön prinsessbakelse och lördagsgottis.
 
 
Den här veckan har jag funderat en del över det här med att vara en fri människa som vi faktiskt alla är och vad vi gör med det. En av mina husgudar heter Fredrik Wikingsson och i ett av hans sommarprogram spånar han om frihet. Han säger att det är svårt att vara fri, att komma ihåg att man kan göra de här fria sakerna även om man är ensam. Det är lättare om man har någon som puttar på. Människorna som puttar på ska man ta hand om. Människorna som bromsar och som dämpar ska man skjuta ut i rymden. Jag vill hylla alla de fantastiska människorna som puttar på, ni är ovärderliga. Just nu är min syster en person som puttar på med full styrka för att pappa Willy ska få rätt förutsättningar för att komma tillbaka till livet. Jag är lyckligt lottad som får ha flera personer runt omkring mig som puttar på, jag uppskattar det väldigt mycket och ni vet att jag finns för er när ni behöver en puff, knuff eller kram.
 
På tal om att vara en fri människa, det kan vara så att en fri människa väljer att ro över Atlanten. Just nu ligger det en båt här i vår hamn på Teneriffa som ett gäng, eller förlåt, ett gäng galna människor ska ro över Atlanten. Ni ser här hur fartyget eller manicken ser ut som de ska ro iväg med.
 
 
Jag är tveksam, de är ute lite då och då men oklart vad de har för sig. Det är ingen som ror utan båten tar sig troligtvis fram med en motor, det ser mer ut som en partybåt.
 
 
De är fria människor och får ro eller parta hela vägen över Atlanten om de så önskar, vi kommer följa det här projektet och se hur det går för dem. För att ha något att jämföra med kan jag berätta att takläggaren Peder Åström var den förste svensken som rodde över Atlanten 2014 från Teneriffa till Barbados på 91 dagar.
 
Världens vackraste ljud kan vara koltrasten, Beatles klippte in en koltrast i sin låt "Blackbird" som gör den låten om möjligt ännu mer fantastisk. Att vakna på morgonen och höra koltrasten sjunga fyller nog vem som helst med lycka och sköna känslor. Här på Teneriffa har vi en koltrast som sjunger gudomligt vackert varje morgon i soluppgången och rör mig till tårar. Koltrasten är en symbol för  förnyelse och förändring,  kanske var det just det som Mc Cartney och Lennon hade i tankarna när de skrev texten. 
 
 
Jag avslutar med den här charmiga ödlan som gillar att klättra i omkring i en taggig buske som jag passerar varje dag. Ödlan står för att nuet är fullt med möjligheter. Sanningen har talat.
 
Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
 
 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress