frusandstrom.blogg.se - Nedräkning, pappa Willy på vift, kryptokonst och det kan vara livsfarligt att gå till källsorteringen i flipp-flopps

Nu är det nedräkning här på Teneriffa, på söndag flyger vi hem och det känns tungt, jag blir lite låg av detta faktum. Visst känns det bra att få komma hem och träffa barnen, hälsa på pappa Willy och äntligen får torka av sin diskbänk med en riktig Wettextrasa. Men det är tungt att lämna den här fantastiska tillvaron som bjuder oss på det mesta vi önskar i livet. Det är som sagt familj, vänner och Wettextrasor jag saknar om jag ska vara helt uppriktig.

I tisdags fick jag sätta på mig min Sherlock Holmes väst och söka rätt på pappa Willy som Mölndals sjukhus skickat iväg utan att meddela oss anhöriga. Jag blev väldigt snopen när jag ringde i tisdags eftermiddag för att prata med honom och sköterskan som svarade konstaterade att oj, han är visst inte här längre. Nähe, sa jag och undrade vart han tagit vägen då. Hon höll på att säga att han åkt hem, men hon kände nog mina explosiva transmentala krafter och gick genast till datorn och försökte hitta vart de skickat honom. Det visade sig att de kört honom till Krokslätts sjukhem och de var väldigt ledsna att de missat att informera oss om det. På Krokslätt finns det rätt många olika avdelningar så jag blev först hänvisad till en kordinator som har koll på alla nya patienter som kommer in. Hon gick dessvärre inte att komma i kontakt med henne, först svarade en röst att den jag söker kommer tillbaka klockan 11 och när klockan var 11 berättade rösten att hon var tillbaka klockan 13 och klockan 13 berättade rösten att hon var tillbaka klockan 15 och så vidare.........

Jag bestämde mig att börja ringa runt själv till alla aveldningar och träffade rätt på första försöket. Det kändes så skönt att få prata med honom, han var lite upprörd för att han inte kunde hitta sin rakapparat i väskan vilket kändes jätteskönt och ett kvitto att han fortfarande är med på banan och har koll på de viktiga sakerna i livet. Jag ska tillägga att rakapparaten var med, den låg i hans necesär. Idag var han glad när jag pratade med honom men lite missnöjd att han inte får kokt ägg till frukost, också ett friskhetstecken.

Det här med kryptokonst är lite av ett mysterium för mig och jag blir lika förvånad varje gång jag läser om något nytt digitalt konstverk som sålts för flermiljonbelopp. Nu senast läste jag att grundaren av Twitter sålde sitt första Tweet för 2,9 miljoner dollar. I den här Tweeten skrev han "just setting up my twttr" och den publicerades 2006. Då hade man tänkt att företagsnamnet skulle vara just Twttr, utan vokaler.

Tweeten köptes av VD:n för teknikföretaget Bridge Oracle, Sina Estavi och han jämförde det med att köpa Mona Lisa-målningen.

Tweeten kommer att ligga kvar och ägaren för ett digitalt cerifikat (NFT) som intygar äganderätten.

Det här får mig att tänka på Banksy som sålde sin målning "Girl with a baloon" och när klubban slagits för det slutliga budet som var 1 miljon pund strimlades hela tavlan sönder via en dokumentförstörare som monterats in i ramens underkant. Banksy själv la upp en bild på instagram på det förstörda konstverket och skrev: Going, going, gone.........

Snopet för ägaren kan man tänka men att tavlan strimlades har bara fått konstverket att stiga ännu mera i värde. Ibland är själva konstverket försäljningen av konsten.

Det är inte bara en stor guldfärgad sol som förgyller våra dagar här, ibland får även vi vår beskärda bit av blod och olycka. Som i fredags när jag gick ner till källsorteringen och glatt hoppat i mina fina lila flipp-flopp som jag köpte på Costa rica och är en mycket kär ägodel. Dessvärre är de inte så säkra att spatsera omkring med när man ska hoppa upp på ett betongfundament där källsorteringen står. Nu varnar jag känsliga läsare för en mycket stark bild.

Jag fastnade med ena flipp-floppen och landade med benet på en betongkant. Aj. Det gick bra trots allt blod, fick ställa in min yoga i lördags morse men det är ju inget riktigt problem utan mer ett låtsasproblem. Trots allt blod och elände hade vi en supermysig fredagskväll med en carpaccio á la marie och grillade langustinos.

Jag har berättat om vår entré där man kan låna böcker och även plocka upp mat och dryck som hemresande grannar bjuder på. Idag fanns det lite gin, en fin matolja och ett smörpaket att kamma hem om man kände för det.

Avslutar med en av mina favoriter som jag följer, det är en underhållande krydda i tillvaron, "Allt jag lärt mig om livet har Jan Stenmark lärt mig". Håll till godo.

Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa

En räkmacka är aldrig fel