En räkmacka är aldrig fel

Hej då jättefina lägenheten, en speciell födelsedag och för nio år sedan stod en hand och vinkade farväl från en åker någonstans i Vallentuna
Det känns tomt att tömma en lägenhet fylld av livets alla minnen och härliga händelser. Men det ger också plats att landa i en ny fas i livet och öppna upp för nya äventyr. Jag känner mig lättad och lycklig över att "bara" ha ett ställe att bo på här i Stockholm. Nu behöver jag inte fundera på vart jag har mina olika ägodelar och när jag ska ha med mig vad till respektive boende. Jag kan berätta att jag har en stor uppsättning av bland annat necessärer och yogakläder som jag tydligen har haft problem att få med mig mellan våra olika hem. 
 
 
Det har känts tungt ibland att lägenheten har stått tom såpass mycket, så tråkigt att vara en lägenhet som någon knappt bor i. Nu blir det skillnad, snart kommer en familj med två små barn att liva upp stämningen och jag har en känsla av att det kommer vara allt annat än tyst och tomt i lägenheten. Jag tänkte att det kanske skulle få en chock och bryta ihop när jag låste lägenheten för sista gången och när vi överlämnade nycklarna till de nya ägarna. Så blev det inte, jag är så klar med att bo där och jag tar med mig alla fina minnen och allt roligt jag har fått uppleva i lägenheten. Nu cirka 30 uppackade flyttkartonger senare känns det till och med ännu bättre att få vara sambo på heltid med Tomas och kunna njuta fullt ut av det här underbara huset. 
 
Idag när jag skriver inlägget, den 25 april är det en speciell dag för mig. Min älskade mamma Ingela "Plinge-lingan" skulle ha fyllt 85 år. Grattis till dig, jag tänker på dig varje dag och älskar dig mer än största talet gånger det största talet. Men det vet du redan.
 
 
I helgen har jag arbetat hårt med uppackning av alla flyttkartonger. Av 30 kartonger återstår nu bara 3 och jag ser ljuset i tunneln. Efter hårt arbete belönar jag mig själv med grillade revbensspjäll med potatisgratäng och en sallad med jordgubbar och avokado. Det är så galet gott!
 
 
 
Revbensspjäll är barndom för mig. När vi kom hem från vårt sommarhus på Tjörn om söndagarna hände det då och då att vi åkte förbi Gunnars livs på Avenyn och köpte nygrillade revbensspjäll. Vilken lycka, jag kommer fortfarande ihåg hur det såg ut på Gunnars livs och jag kan förnimma lukten i butiken av nygrillat. 
 
Idag för nio årsedan var jag och mina kollegor i teamet som gjorde "Den fördömde" (Kriminalserien där Rolf Lassgård gestaltar Sebastian Bergman), i Vallentuna där vi bland annat filmade en hand som stod och vinkade på en åker. Handen är ett mästerverk som vår maskör Jessica skapat. Så kan det också vara en dag på jobbet.
 
 
Innan jag avslutar vill jag dela med mig av en liten hälsning jag fick av lägenheten innan vi skiljes åt. Precis när jag skulle kliva ut ur hallen och låsa såg jag något som låg på hallgolvet. Det visade sig vara en pusselbit, undra vad lägenheten vill säga med det? Jag väljer att tolka det som att nu har jag lagt en pusselbit på sin rätta plats. 
 
 
Tack så mycket för att du tog dig tid att läsa. Mycket kärlek och goda energier till er alla.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress