MENY
10 april 2022
Det har varit en intensiv helg med flytten och nu såhär på söndagskvällen så börjar jag känna att vi har läget under kontroll.
Det beror mycket på att vi har så fantastiska människor runt omkring oss som hjälper till, det är ovärderligt. Oskar och Jessie är riktiga flyttproffs, de monterar ner möbler i små beståndsdelar på nolltid, bär möbler och rensar på nolltid.
Alec och Linnéa har burit och fixat, de har varit till stor hjälp. Här pustar vi ut en liten stund, det ekar när vi pratar nu när alla möbler är borta.
Bästkompis Karin är också en riktig klippa, hon bangar inte för något, fixar allt och behöver avloppet rensas så är det ingen match för henne.
Jag säger bara Prisa Gud för Tipp Tapp, jag är så tacksam. De hämtar allt man vill bli av med, de källsorterar och återvinner. Jag är så nöjd och tacksam att någon klok människa uppfann denna genigaliska digitala tjänst.
Jag har slängt otroligt mycket saker, har räknat ut att jag slängt över 150 soppåsar, skänkt 40 flyttkartoner och skickat tre berg med skräp till soptippen.
Jag har ångest att jag kanske har slängt för mycket. Som till exempel mina första skrivböcker när jag övade på alfabetets bokstäver och sedan skrev mina första historier. Underbara, jag skrattade så jag skrek när jag läste dem. Men vem kommer läsa dem framöver? Oklart, nu har jag slängt dem.
Märkligt nog slängde jag inte en blottares bekännelse. Jag och Karin arbetade på Radio Nacka under några år och vid något tillfälle hade vi ett samtal om blottare. Det började med att jag träffade på en blottare på Hedens parkeringsplats i Göteborg där jag parkerat min bil. Jag hade backat in på min ruta och hade en bil parkerad på varje sida. När jag skullle åka la jag in ettans växel för att rulla iväg från parkeringen, då ställde sig en man framför min bil. Han hade en snygg kostym, han ställde ner sin attachéportfölj och tillfredställde sig själv. Jag kunde inte göra så mycket mer än att vänta tills han blev klar. Jag fick tokpanik och tänkte att det här händer inte på riktigt. Vi pratade om det under en sändning och jag konstaterade att det här med blottare är en typisk manlig grej. Jag har aldrig hört talas om att kvinnor ställer sig och onanerar offentligt framför andra.
I samband med den sändningen fick vi ett fax, en bekännelse från en blottare. Det var intressant att få en berättelse om vad som rör sig i huvudet på en person som har behov av att tillfredställa sig offentligt. Det är mycket med det här att prioritera vad man ska spara och slänga.
Med det avslutar jag veckans inlägg och vill tacka dig för att du tog dig tid att läsa.
Massor med kärlek och goda energier till er alla.
0