En räkmacka är aldrig fel

Äntligen hemma, alla hjärtans dag alla dagar, raseri-yoga med öl och svordomar, jag längtar efter att få besöka en trappa i Philadelphia och jag har konstaterat att jag lider av träbesticksskräck
Nu är jag äntligen hemma igen på Teneriffa efter ytterligare en händelserik och spännande vecka i Sverige.
 
 
I lördags kom jag till Göteborg och hade en supermysig middag med pappa Willy, min syster Mona och en av mina bästa vänner Fia. Vi åt löjromstoast till förrätt och pappas älsklingsrätt, snitzel till huvudrätt. Pappa var på topp och berättade många spännande minnen som Fias nyfikna frågor väckte till liv. Så roligt och vi kan bara konstatera att han är klarare än någonsin i huvudet. 
Jag har suttit på Hotell Flora och arbetat, mitt favorithotell och hur mycket det än blåser och regnar så är det alltid varmt och kärleksfullt på hotell Flora.
 
 
På Flora ingår det hotellfrukost när man sitter och arbetar på deras Work-space & en hotellfrukost ger förstås en extra guldkant på tillvaron. 
I måndags var det Alla Hjärtans dag, det firade jag och pappa Willy med kalvfärsbiffar som han hade önskat sig. Tomas och jag firade Alla Hjärtans dag i fredags då Tomas överraskade mig med en hjärtformad räkbakelse. Många tycker det är dåligt att inte få fira Alla Hjärtans dag med sin älskade, men jag kan bara säga att det spelar ingen roll, det är Alla Hjärtans dag alla dagar.
 
 
Det finns en yogaform som kan passa många som inte ännu kommit in i yogans förtrollade värld.
Jag tänker på Raseri-Yoga med öl och svordomar. I tidningen MåBra kan man läsa att det är en alternativ yogaform för den moderna tuffingen. Jag kan bara konstatera att jag är inte riktigt så tuff utan håller mig till min Yin och Hatha-yoga, men det är så bra att det finns alternativ.
 
 
I Philadelphia finns en trappa som jag längtar efter att få besöka, det är trappan upp till Museum of Arts. Ibland får jag bara ett extremt behov av att få uppleva vissa platser i det verkliga livet, den här trappan är just en sådan plats.
 
 
Den här veckan har jag lärt känna en ny fobi som jag inte visste att jag hade. Träbesticksfobin, känn på den. I tisdags när jag reste hem från Göteborg serverades det en räksmörgås med tillhörande träbestick. Jag öppnade förpackningen och fick rys över hela kroppen, då menar jag rys som somliga får när en krita på griffeltavlan gnisslar och gör så att huden reser sig på hela kroppen.
 
 
Jag kunde inte hålla i dem, det var rena rama tortyren. Samma sak inträffade i går på Arlanda när jag satt på loungen och skulle äta frukost, träbestick - jag ryser och det går liksom bara inte. Tack och lov var det lättare att äta frukosten på Arlanda än var det var att äta räksmörgåsen på tåget. För mig är det ett nytt fenomen med träbestick och från och med nu kommer jag alltid ha ett reserv-alternativ med mig.
 
 
Tack för att du tog dig tid att läsa, massor med kärlek och goda energier till er alla och glöm inte att det är Alla hjärtans dagar alla dagar.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress