MENY
5 juli 2022
Förra veckans inlägg uteblev på grund av att jag var på semester och hade fullt upp med att segla runt i Skärgården med familj och vänner precis som i en Pripps blåreklam.
Obs! Jag vill varna för ruskigt otäckt vackra bilder som kan väcka avundsjuka.
På onsdagen före midsommar åkte vi från Viggbyholm som är Operahs hemmahamn.
Där mönstrade Oskar, Jessie och Oskars kompis Halvor från Norge på.
Segling och fika genom vår vackra Skärgård.
Ett schackparti i eftermiddagssolen.
Oskars flickvän Jessie är en riktig konstnärinna och det gäller allt hon företar sig. Eftersom vi gick ut ett par dagar innan midsommarafton ville hon inte riskera att behöva binda sin krans med slokande blommor utan då gjorde hon sina egna. Det blev en jättefin krans, du är ett geni Jessie!
Tomas behövde hjälp med att fixa en tamp uppe i masten och Oskar anmälde sig frivilgt att åta sig den utmaningen.
Ingenting för mig, jag får krull i tårna av att bara titta på när han hissades upp i masten.
På midsommarafton mönstrade en av mina allra bästa vänner Fia och hennes man Janne på i Sollenkroka. Fia var så övertaggad inför seglatsen så hon lurade iväg Janne en timma för tidigt till bussen vilket var tur då det var total kaos på Slussen med alla midsommarfirare som skulle ut i Skärgården.
Total lycka när vi ankrat upp i viken vid ett av våra absoluta favoritställen, Ostholmen nära Möja.
Så gick solen ner och det gå bara inte att se sig mätt på den färgsprakande solnedgången.
Nu undrar säkert många varför inte Alec och Linnéa är med ombord, då kan jag meddela att de hade inte tid med det. De är nämligen i Nerja och har det bra.
På söndagen mönstrade Jessie, Fia och Janne av Operha. Ingen förstod varför. Vi andra seglade vidare och njöt av ännu mera segling, bad, god mat och samlade på oss nya minnen för livet.
Nu har ni fått ett smakprov av vår oförglömliga midsommarvecka som bjöd på precis allt det där goda som gör livet till en fest.
Tack alla ni sköningar som var med och förgyllde vår midsommar!
Innan jag avslutar dagens inlägg vill jag dela en händelse som faktiskt får mig känna att världen kan vara god, ibland. För en tid sedan hörde jag ett inslag på Radio Stockholm om 11-årige Adrian som blev nerslagen och rånad på sin elsparkcykel av två äldre killar och det gjorde mig ledsen. Så fruktansvärt och därför värmde det i mitt hjärta när jag läste att en lyssnare hörde av sig och gav sin elsparkcykel till honom. Den här typen av handlingar ger mig hopp och för en stund kan jag känna att världen kan också vara god.
Med det avslutar jag veckans inlägg och tackar så mycket för att du tog dig tid att läsa.
Massor med kärlek och goda energier till er alla!
0