MENY
6 mars 2022
Den här veckan har inte bara kantats av sol, blå himmel och starka vindar även om det räcker hur långt som helst.
Det största som har hänt den här veckan är att jag fick mitt första personliga brev hit till brevlådan. Ett riktigt brev med kuvert, vackra frimärken och avsändare som skickat något hit med mycket kärlek. Brevet har troligtvis varit ute på en jättespännande resa eftersom det tagit ett par månader att komma fram, men i det här landet har man aldrig bråttom och på något sätt blir man bara ännu mera glad när man får sin försändelse.
Nu undrar ni förstås vad det var för brev och det ska jag berätta. Min äldsta son Oskar och hans flickvän Jessie skickade ett jättefint julkort till mig och Tomas, ett konstverk som man inte kan titta sig mätt på. Tack snälla!
Vi har en jättetrevlig restaurang i vårt hus som heter Lava beach och Julie som driver den har gröna fingrar och har odlat upp en köksträdgård med olika örter, så fin och trivsam att tranorna gärna kommer förbi och njuter en stund där.
Häromdagen när vi kom dit var allt borta och då visade det sig att den Spanska förmyndarstaten hade varit där och beodrat Julie att plocka bort allt för hon har nämligen inte tillstånd att sätta upp sina odlingar på kommunens mark. De berättade för henne vänligt men bestämt att nu skall de komma med växter som ska planteras där. Julie undrade förstås vem som ska vattna och ta hand om dem, men det hade de inget svar på. Vi får se vad som händer och om det kommer några växter. Det är fyra år sedan kommunen var där senast och tittade till plantaget utanför Lava och vem vet, det kanske tar fyra år till innan de kommer tillbaka och förhoppningsvis odlar några plantor.
Tills vidare är det såhär fult och tranorna lyser med sin frånvaro. Tack och lov lyser inte gästerna med sin frånvaro, här är det nästan alltid fullsatt oavsett kryddträdgård eller inte.
Nu ska ni få träffa en cool häst som heter Jenny och bor i Frankfurt, kanske har du träffat på henne om du har varit ute och promenerat i staden. Jenny går nämligen på långpromenad varje morgon alldeles själv. Hon har tagit samma promenad i 14 år sedan hennes ägare som nu är 79 år inte längre kan ta sina ridturer med henne.
Lokalbefolkningen behandlar henne som en kändis och städar gladeligen upp efter henne om de skulle ske en "olycka". Ett meddelande sitter på hennes grimma där det står att hon inte har sprungit iväg utan att hon bara är ute och går. Polisen får samtal frekvent från personer som inte känner till Jennys arrangemang, hitintills har det inte inträffat några incidenter under de här 14 åren. En lokal veterinär tittar till henne och ger henne rutinkontroller så hon fortsätter att få vara frisk och kan leva sitt fria och välmående liv.
Jag älskar Jenny, hästen som är sin egen boss. Med det avslutar jag för idag och tackar så mycket för att du tog dig tid att läsa. Massor med kärlek och goda energier till er alla!
0