En räkmacka är aldrig fel

Bikramlöpning i hettan från Sahara, vilda vågor, extremstädning med livet som insats, och jag är kvinnan som talar med ödlor
Jag har tidigare praktiserat en del på bikramyoga och det innebär att man låser in sig i en bastu och utför 26 olika yogapositioner. Bikramlöpning kan man likna vid att låsa in sig i en bastu och springa på ett löpband i ca 40 graders hetta. Jag klarar värmen bra men nu när kaliman kom med både extremhetta och Saharasand i luften fick jag se mig besegrad. 
 
 
Det har varit helt vindstilla men havet har varit i någon form av upprorstillstånd. Vågorna är höga som hus och de för ett våldsamt oväsen när de slår mot bergväggarna. Jag har vaknat om nätterna av det rytande ljudet från vågorna. På strandpromenaden där jag brukar springa har polisen spärrat av då vågorna sköljer över gångvägen och riskerar att skölja med sig både fotgängare och springerskor. En liten servering som ligger i ett glashus fick stänga helt då vågorna slog sönder två av rutorna.
 
 
I den lilla fiskebyn Los Abrigos som ligger nära här slog vågorna över bryggväggarna och det har inte hänt på över 20 år. Mäktiga krafter.
 
I fredags avslutade jag mitt extremstädningsprojekt med livet som insats. Det handlar om att göra rent alla räcken och glaspartier på terrassen. Det finns en baksida av detta guldmynt att bo 100 meter från Atlanten, det gror igen av salt och damm. De flesta som känner mig vet att jag inte är så lång, det innebär att jag behöver hänga över räcket för att kunna nå glaspartierna på utsidan vilket är en rätt oskönt då jag bor på sjunde våningen. Jag lider av höjdskräck men ibland får man bara bita ihop och göra det som ska göras. 
 
 
För några dagar sedan lyckades jag åter igen att få med mig en ödla i min badväska när jag kom från poolen. Den här gången såg jag den innan jag tömde innehållet så jag gick ner igen till poolen och släppte ut den. Alla ödlor är välkomna att bo här men min känsla är att de har ett bättre liv nere vid poolen med tillgång till grönska och Atlanten. Jag släppte ut ödlan som motvilligt traskade iväg efter att ha softat en stund intill min badväska.
 
 
Senare på kvällen när jag satt på terrassen dök ödlan upp igen, kan vara en annan men skulle inte förvåna mig om det är samma ödla som vid ett obevakat tillfälle smet in i väskan igen. Där satt han eller hon på stolen mitt emot och såg nöjd ut. Jag gick ut i köket och hämtade sallad som ödlan knaprade i sig med god aptit. När jag lyssnat färdigt på mitt Sommarprogram sa jag god natt till ödlan och tackade för sällskapet. Ödlan blinkade och tackade. Jag är kvinnan som pratar med ödlor.
 
 
Innan jag åkte härifrån förra gången fick jag två pyttesmå kaktusar från en man som säljer handväskor nere på strandpromenaden. Jag ställde dem i en djup tallrik med vatten och hoppades att de skulle överleva. Det gjorde dem och har vuxit på sig riktigt bra så idag har jag planterat ut dem i en jättekruka där jag hoppas de ska trivas.
 
 
I morgon flyger jag tillbaka till Stockholm, ska bli roligt att få träffa familj, vänner och kollegor.
Med det avrundar jag för den här gången. Mycket kärlek och goda energier till er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
 

Karin

❤️Back in business, och hänger över balkongräcket 🫣!!
Jag är avundsjuk på att du kan få med dig ödlor, mata och tala med dem!🦎

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress