En räkmacka är aldrig fel

Mer frosseri i Pias skafferi, hit går Teneriffaborna när de ska äta de bästa skaldjuren & skådisen som fick simma med riktiga skelett
Förra veckan kom Hans tillbaka till Teneriffa och då hade han med sig en leverans till Pias Skafferi. Vi kan säga att leveransen bestod av äkta lyx. I fredags blev vi inbjudna till Skafferiet där Pia förberett diverse gudomligheter.
 
 
Vi blev bjudna på rårakor med Kalix löjrom, smörstekta kantareller, parmesanchips och fikon med gorgonzola. Det var väldigt länge sedan jag fick äta mig mätt på löjrom med tillbehör, det borde jag göra oftare.
 
 
Till dessert bjöd Pia på Crépes Suzette med apelsinsås & vaniljglass, brutalt gott. Det var första gången jag åt den här desserten, men definitivt inte den sista.
 
 
 
En av mina pärlor här på ön är den lilla fiskebyn Los Abrigos som ligger nära där jag bor. Jag har skrivit om den tidigare, men en sådan här magisk plats kan man inte berätta om för många gånger.
Hit går gärna lokalbefolkningen när de vill fira en högtid eller helg på det där lilla extra sättet, här serveras Teneriffas bästa fisk och skaldjur. Oklart enligt vem, men enligt mig i alla fall även om jag nu inte ätit på alla Teneriffas fisk & skaldjursrestauranger ännu.
 
 
 
Igår firade man Allhelgona här i Spanien, vi firade med Pia och Einar här i Varadero och dagen till ära var det jag och Hans som stod för matlagningen. Det är lite pirrigt på tanke med vart Skafferiets ribba ligger, men vi lyckades rätt bra faktiskt. Vi bjöd på räktacos med avokado, mango, limemarinerad lök & chilimajonäs till förrätt. Till huvudrätt åt vi en långkokt kyckling tillagad med citron, vitlök, timjan och vitt vin som vi åt med en fyllning av bland annat champinjoner, selleri och lök. Till det serverades även ett mos av sötpotatis och en kall sås med créme fraiche, fetaost, söt jabanerosås och svartpeppar. Middagen avslutades med en slags blandning av tiramisu och cheesecake i mangosås och med förska blåbär och jordgubbar. Tråkigt nog missade jag att fota för- och huvudrätt, men desserten kan jag dela med mig av.
 
 
Nu väntar snart Halloween, högtiden då vi hedrar våra döda nära och kära genom att slungas med i ett kommersiellt jippo av pumpor, häxhattar, spök, Zombie och vampyrdräkter toppat med ett berg av lösgodis i form av döskallar, blodiga avhuggna fingrar och annat smaskigt.
Jag firar Allhelgona praktiskt taget varje dag. Det går inte en dag som jag inte tänker på de nära jag har som inte lever här hos oss längre. I lägenheten i Stockholm har jag ett altare med foton och där tänder jag ett ljus varje kväll och tackar dem för att just jag har fått finas i deras liv.
 
I dessa spöktider faller det sig naturligt att skrämma upp sig själv med en eller annan skräckfilm. En skräckis som skrämde upp mig ordentligt är Poltergeist. Visste ni om att i scenen där Jobeth Williams som spelade mamman, badar med skelett är filmade med riktiga skelett?
 
 
Anledningen att man använde riktiga skelett var att det var billigare än att tillverka nya i plast. Jobeth hade tydligen inga problem med att simma med dessa, däremot var hon rädd att simma i vatten när det fanns så många elektriska lampor runt omkring. Det löste Spielberg genom att själv hoppa ner i poolen för att lugna henne och konstaterade att om en lampa skulle trilla ner i poolen så skulle de båda dö. Klen tröst tänker jag men ändå en snygg gest.
 
Med det avslutar jag veckans inlägg, massor med kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress