frusandstrom.blogg.se - När Pamsan är på besök är man alltid lite i hatten, att matcha drinkar till sin klädsel är en konst, randiga fötter på Teneriffa, jag och min döda gris & svärmors kudde är en stixig hisotria

Så kom hon äntligen ner, Pam min vackraste blomma. Pam är inte bara vackrast och bäst utan även sprudlande glad, tokig, klok och är orädd för livet självt. Med en sådan vän kan livet bli nästan hur roligt som helst.

Det blev många goda luncher och middagar som ibland varade både tre och fyra timmar.

Fisk och skaldjurstallrik i Los Abrigos blev det till lunch en av dagarna.

När man kommer och hälsar på mig på Teneriffa får man uppleva den fantastiska spanska kollektivtrafiken. Bara det är en gudomlig känsla. En dag bar det av till El Medano som är lite av ett surfers paradise, fullt av övervintrade hippies som vindsurfar och kitesurfar. En del flyger mer i luften än vad de står på sin bräda, väldigt underhållande att titta på.

Skaldjuren var det inget fel på här heller. Pam är inte bara färgstark som person, hon tycker också om att klä sig i sprakande färger. Väldigt ofta upptäckte vi att vi matchade våra drinkar till färgerna på våra kläder, det är en konstnärlig ådra som inte vem som helst bär omkring på.

Gul tröja = gula drinkar.

Rosa tröja = rosa drinkar.

Solen är stark på Teneriffa och även om man smörjer in sig med solskyddsfaktor 50 kan solen spela sina små spratt som till exempel bjuda på randiga fötter.

Min döda gris är en delikatess i Spanien, det är en gigantisk lufttorkad galet god skinka som man köper i affären och hänger upp på en ställning. Min fina vän Hans som också bor på Teneriffa hade en sådan skinka och då han skulle åka tillbaka till Sverige veckan före mig fick jag den av honom. När det inte längre fanns mer kött att karva loss bar jag ner grisen till sopstationen. Är man inte invigd i den spanska jätteskinkan kan man tro att det är en galen kvinna som går omkring med en gristass i väskan. Tusen tack Hans för den här delikatessen.

Mitt tips är att se rätt bestämd ut när man går med sin gristass och utsråla en självsäkerhet som att det är det mest naturliga i hela världen.

För ganska exakt ett år sedan köpte jag ett par handväskor av en kille som brukar sitta och sälja på vår strandpromenad. Jag tycker om att gynna lokala förmågor och den här gången fick jag dessutom en present på köpet. Två pyttesmå kaktusar. Jag har gett dem massor med kärlek och de växer så att de knakar. Jag har satt den lilla krukan jag fick dem i för att kunna ge er en uppfattning om hur stora de blivit.

När Pamsan fick se mina kaktusar pekade hon på den närmst och talade om att den heter "Svärmors kudde". Är inte det helt underbart så säg, en kudde med stixiga sylvassa taggar.
Tack Pam för fantastiska och oförglömliga dagar, kom snart tillbaka och hälsa på!

För två veckor sedan flög jag tillbaka till Arlanda och efter 12 timmars flygresa landade jag till två grader och snöblandat regn. Hur kunde jag lämna det här?

Med den undran avslutar jag dagens inlägg. Massor med kärlek & goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.

En räkmacka är aldrig fel