9 december 2019
Det bästa i mitt arbete är att få rekrytera och utbilda nya begravningsrådgivare, ett fantastiskt yrke som jag vill lyfta fram och göra mer tillgängligt än det varit tidigare. Förra veckan fick jag den stora äran att genomföra ytterligare en utbildning
för tio nya rådgivare från olika orter i Sverige kommer att arbeta som rådgivare för oss på Lavendla. Under fyra dagar har deltagarna fått träffa och lyssna på 14 olika föreläsare och vi har gjort två studiebesök. Här är Judith på besök, hon är präst
och berättar om sin roll i samband med begravning.
Jag blir alltid lika varm i hjärtat när jag kliver in på ett konferenshotell och ser Lavendla på tavlan för dagens konferenser. Det är inte bara att lyssna på föreläsningarna, ställa frågor, anteckna och hänga med i kursen. Det är också väldigt viktigt
att ta bensträckare och fika, det har vi varit bra på. På morgonen har det serverats en frukostbuffé och på eftermiddagarna har vi fått kakor, bullar och frukt.
Under studiebesöket på Norra begravningsplatsen träffade vi på en gravsten som bjuder på ett budskap till de efterlevande, genigaliskt sätt att få skicka en sista hälsning till sina nära och kära känner jag.
Det här var egentligen mot min vilja hälsar Bo Arvén, vad skulle du vilja skicka för häslning på din gravsten till dina efterlevande?
Tomas har varit hemma och hälsat den här veckan, så mysigt även om vi inte har hunnit ses så många timmar så är det helt underbart att få äta middag tillsammans och att få somna och vakna bredvid varandra, på tisdag flyger han tillbaka och då är det
bara en vecka kvar tills jag flyger ner till Teneriffa. På Amarillo marina står båtarna och väntar på äventyr med Tomas och nya kursdeltagare. Är du sugen? gå in och läs mer på https://www.sailstar.se/
Idag har vi varit på mysig andra adventsfika hemma hos mina svärföräldrar Ami och Stellan som bakat och sysslat ihop en kakbuffé som minsann inte går av för hackor. Det var så trevligt att få ses så här före jul. Tack för allt gottis och för en
väldigt trevlig andra adventsfika!
Här är jag tillsammans med Ami, min svärmor och konstnärinnan som skapat Ziggy och Tuola som ni fick lära känna i förra veckans blogg. Ami är också känd för att måla tjocka, nakna tanter som gör tokiga saker, de är helt underbara! Vill du
träffa några av dem har Ami utställning ni på Picchus Café i Upplands Väsby.
Nu såhär i jultider får jag verkligen se upp med min russinskräck, de små otäckningarna dyker upp där man minst anar. Jag är inte ensam om det här, 2015 startade en grupp som gjorde starka protester mot russin i vörtbröd. Problematiken handlar
om att även om man köpte sin vörtlimpa utan russin så nog tusan fanns det ändå russin i brödet. Själv har jag inte köpt vörtbröd på flera år just av den här anledningen. Det finns värre saker att oroa sig för, men russin är obehagligt
så jag håller mig undan i största möjligaste mån.
Känner du att julstressen börjar pocka på och ta din energi så har jag ett mycket bra tips till dig som min äldsta son Oskar så generöst delar med sig av.
Det är inte svårare än så, tack Oskar, du är ett geni!
Jag behöver förhoppningsvis inte använda den här stress-frigöraren, alla julklappar är klara och livet kan tuffa på som sig bör.
I morgon ska jag till hårfrisörskan och jag kan avslöja att jag kommer att transformeras i ny färg, så blonda tonen är snart ett minne blott. Till helgen åker jag till Göteborg och hälsar på pappa Willy, jag ser verkligen fram emot
att få uppleva nya äventyr med honom.
Mycket kärlek och goda energier till Er alla och tack för att du tog dig tid att läsa.
Karin Wold
Tack för en fantastisk utbildningsvecka och rolig avslutning på densamma. 😃
Kul att läsa att det finns fler med russinskräck. Hemska, skrynkliga, klibbiga grejer. 😁
Vad spännande med ny hårfärg. Nu blir jag nyfiken.
Svar:
En räkmacka är aldrig fel
Karin
russinskräck, det är ju för jobbigt i jultider! Då kryllar det av russin. Förstår att du har ögonen på skaft.
Men din gröna outfit är ju för läcker... är det Alice i Underlandet-tema?🍀🥳🌸🥰
Marie Sandström
Hej Karin!
Russinskräcken får man arbeta med konstant, julen är värst, man vet aldrig riktigt när de otäcka klibbiga och ondskefulla små dyker upp. Man lever i skräck.
Åh, vad roligt att du nämner Alice i underlandet, precis så kände jag när jag handlade klänningen.
Kram!
3